En genväg alldeles uppåt väggarna

De kallas traceurer och sporten de sysslar med heter parkour. Du kanske har sett dem på stan eller på någon innergård. Viga som lemurer springer de uppför väggar och flyger över hinder - och får det till på köpet att se lätt ut.

Alexander Mickelsson kilar fast sig mellan en vägg och ett metallräcke.

Alexander Mickelsson kilar fast sig mellan en vägg och ett metallräcke.

Foto: Kurt Engström

LULEÅ2008-05-14 06:00
Robert Sandberg och Alexander Lundqvist är traceurer. Det är så de kallas, utövarna av den moderna gatusporten parkour. Den kan utövas varhelst det finns en naturlig hinderbana. Målet är att vigt och smidigt ta sig fram på platser där folk vanligen tar omvägar, till exempel över murar och räcken.
Frigörande
- Det är så frigörande. Man använder sig bara av kroppen och är inte beroende av någon utrustning, säger Robert Sandberg.
Efter ett par års träning är hans rörelser fjäderlätta. När han springer uppför en vägg är det som att han svävar fram.
Parkour skapades under tidigt 1990-tal i Parisförorten Lisses. Upphovsmannen David Belle, som hade fått en atletisk uppfostran, prövade sin förmåga med staden som lekplats. De senaste tio åren har parkour snabbt spridits över hela världen, inte minst tack vare exponering i populärkulturen och genom amatörfilmer på internet.
Misstänksamhet
Eftersom sporten är så pass ung - de första utövarna är i 30-årsåldern - råkar den ut för en misstänksamhet från vuxenvärlden liknande den som mötte skateboarden i dess barndom.
- Polisen har kommit ett antal gånger för att kolla om vi klottrar eller förstör. Då förklarar vi bara lugnt vad det är vi håller på med. Ibland får vi flytta på oss, men det finns också ställen där vi får vara, säger Alexander Lundqvist.
Småskador
En annan källa till oro är att ungdomarna ska skada sig själva under de spektakulära hoppen. Men killarna hävdar att det är mest småskador som uppstår, som skrubbsår och stukningar.
Säkerheten viktig
- Vi anpassar oss efter vår egen förmåga och gör bara sådant som vi klarar av. Om vi vill göra något mer komplicerat, övar vi extra innan vi försöker oss på det, säger Alexander Lundqvist.
Hans ord är i linje med parkour-filosofin, som går ut på att vem som helst ska kunna utöva sporten på sin egen nivå. Därför finns det inte heller några tävlingar för att ingen ska pressas att gå för långt och för att ingen rivalitet ska uppstå.
- Säkerheten är mycket viktig. Om man skadar sig kan man ju inte träna, säger Alexander Lundqvist.
Renlevnad
Bland seriösa utövare finns en tradition av renlevnad och atletism. Det gäller att vara stark i kroppen och klar i sinnet om man ska klara de svåraste rörelserna. Man tar också ansvar för sin närmiljö, eftersom det är ens lekplats.
Jam i sommar
Än så länge är det relativt få som tränar parkour i Norrbotten.
- När det gäller tjejer så vet jag bara tre som håller på här i Luleå. Den mest seriösa är min tvillingsyster Katarina, säger Robert Sandberg.
Till sommaren planerar Luleås traceurer att ha ett jam tillsammans med några Kalixbor och stockholmare. Då samlas traceurer från olika städer för att leka tillsammans under en heldag.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om