En folkfest med Vårrusiga löpare

För 26 år sedan, var det totalt 14 000 kvinnor som sprang Vårruset för första gången.

Då hölls tävlingen i sex städer.

Nu är det 17 städer som arrangerar tävlingen, och totala deltagarantalet har måndubblats.

Under måndagen i Luleå kom cirka 3 500 kvinnor till start.

En av dem var en långväga gäst.

– Det har blivit en hel del resor över hela Sverige, och även andra delar av världen, säger 49-åriga författaren och journalisten Hillevi Wahl från Stockholm.

För henne är loppet i Luleå bara ett i mängden av tävlingar som innan mitten av augusti ska bli 50.

Allting började för snart ett år sedan när Hillevi Wahl började fundera över sin 50-årsdag.

– Jag hade lite kalasångest skulle man kunna säga. Men på något sätt ville jag ändå fira att jag fyller 50. Då kom jag på att jag kan fira att kroppen fortfarande håller, och då kom jag också på den briljanta idén att springa 50 lopp under ett kalenderår, förklarar hon för NSD före starten.

Första tävlingen blev Bamm i Björkliden i augusti i fjol. Starten i Vårruset i Luleå under måndagen blev lopp nummer 34. Och tanken är att tävling nummer 50 ska vara avklarad innan augusti.

Men andra ord har det mesta kretsat kring löpning för Wahl, som egentligen är en glad, och lite lat amatör.

Wahl började träna löpning för första gången som 45-åring.

– Roligt är det absolut. Jag har ju sett mycket. Jag har sprungit halvmaraton i Prag, och jag ska springa i Pyreenerna senare i år. Så jag har fått sett så mycket platser och träffat så många trevliga människor, berättar hon och förklarar samtidigt att just Vårruset ändå är tävlingen som kanske ligger hennes närmast hjärtat.

– Det som är så fantastiskt med Vårruset är ju att det är det är ju en tävling där många kanske springer sitt första lopp. Jag minns själv hur kul det var att springa när det stod folk runt omkring och hejade. Varje gång jag springer Vårruset får jag tillbaka lite av den glädje och lyckan som jag själv kände första gången jag sprang.

När du nu har sprungit dina 50 lopp. Vad gör du då?

– Ja, det är ju det... Jag har börjat fundera lite, men jag vet inte riktigt vad det blir. Om jag känner mig själv rätt kommer jag hitta på något annat.

Läs också: Nilsson - en överraskad segrare