Till följd av coronaviruset är nu länets intensivvårdsavdelningar mer belagda än vanligtvis.
Och för de patienter som under intensivvården sövts med respirator, visar studier att över 25 procent sedan drabbas av negativa konsekvenser – som hallucinationer, mardrömmar och posttraumatiskt stressyndrom.
– De är ofta ganska otäcka, och människor som står en nära är inblandade. Det kan vara från ljud man har hört, när helikoptern landar och far från Sunderbyn tror man att det är krig och skjutningar. Även om det är overkligt så känns det verkligen som att det har hänt, säger omvårdnadsprofessor Åsa Engström som forskar vid universitetet i Luleå om hur livet påverkas för de som varit svårt sjuka och vårdats på intensiven.
Generellt sett så vårdas covidpatienter både längre och sövs också djupare jämfört med övrig intensivvård. Och det är just dessa faktorer som gör att återhämtningsprocessen efteråt kan bli både längre och mer omfattande.
– Jag vill inte skrämma folk – men det är inget konstigt om man inte är pigg, rask och glad direkt efteråt. Man vet inte exakt vad det är som gör det, men man vet att läkemedlen påverkar – och att ju sjukare man är, ju större är risken.
Men det finns saker man kan göra. När det kommer till återhämtningen har man från forskningshåll hitta flera viktiga faktorer. Samtalsstöd, support från anhöriga – men också att patienten får se tillbaka i dagboksskrifter.
– Jag pratar varmt om att föra dagbok – både som anhörig, och även IVA-personal. Så personen som varit svårt sjuk ska kunna reda ut vad som hänt de olika dagarna. Allt ifrån hur väder och vind har varit och om det har hänt nåt speciellt.
För även om pandemin så småningom lugnar ned sig så kommer covidöverlevarna finnas kvar, och enligt Åsa Engström kommer det ta tid för många att komma igen.
– Det är viktigt att vi är medvetna om att det kommer det finnas människor och familjer som har en lång väg tillbaka, och förstå att man inte är återhämtad på en gång. Den här pandemin kommer inte att vara över än på länge, även om smittan avtar.
Däremot tycker hon sig se något positivt som kommit ur pandemin: Folk är mer öppna med vad de går igenom efter sin intensivvård.
– Nu har fler berättat om det. Tidigare har det varit att man tror man är lite tokig, och man har inte pratat om det. Att bara får höra att det här är vanligt förekommande, gör att det är lättare.