En fin gammal köttbit

Jaha. Vad gör en sportfåne i en grillbilaga, undrar ni naturligtvis. För att svara på det skulle jag vilja citera en av de bättre krönikor jag läst det senaste halvåret.
Jag skrev den naturligtvis själv.

"Innan jag halkade in på journalistbanan jobbade jag ett par år som kock (läs: förbittrad pannbiffsvändare) på några mindre högprofilerade ställen i Luleå. Jag har lämnat den karriären bakom mig - med råge - men jag har oförtrutet fortsatt mitt sökande efter god mat.
Långt innan hysterikan Anna Skipper dök upp i rutan började jag fundera på uttrycket "du är vad du äter". Min teori lyder såhär:
Den som äter vad som helst lever ett fattigt känsloliv."

Så när redaktör Resare frågade om jag ville göra ett knäck till grillbilagan såg jag det som en chans att sprida mitt matevangelium till en vidare läsekrets - och dessutom slå ett slag för en fin, billig köttbit som ingen äter nu för tiden.
Högrev.
Köttbiten kan, för ett otränat öga, se lite läbbigt ut. Hinnor. Fett. Allt som skrämmer den som är lite osäker. Men ni behöver inte vara rädda - högreven är guds gåva till slow food-rörelsen.
Generellt sett så används högrev till klassiska gamla grytor som dillkött, pepparrotskött, kalops och gulasch. En boeuf bourgignon som fått stå och puttra i rödvin ett par timmar med schalottenlökar och färsk svamp är bland det godaste jag kan tänka mig en kall lördagkväll i januari. Men sommartid? Nja, en gryta är väl inte direkt vad man önskar sig - för på sommaren ska svensken grilla.
Högrev är ett grovt kött, en styckningsdetalj från kons axel. Eftersom det är en del av kroppen som används flitigt blir också muskelfibrerna grova, nästan aggressiva. Det går inte att steka sånt kött, inte heller grilla det på traditionellt vis (för hög värme under för kort tid med för mycket tändvätska), då får middagsgästerna tugga till nästa vecka. Om du däremot låter köttet ligga och koka lite långsamt i ett par timmar är du välkommen till himmelriket.
Då smälter köttet som vore det en masserad entrecote från en glad, japansk ko.

Man kan grilla högrev på direkten, men då gäller följande: Låg värme. Lång tid. Lock på grillen.

Men eftersom jag ville grilla på ringen ute vid havet - bildmässigt korrekt, eller hur - valde jag istället att först koka köttet i en lag med hickoryextrakt för att sedan spetta det och pensla det med en egentillverkad glaze. Slutresultatet blev fantastiskt ("Om de inte tror dig kan de fråga mig", sa fotograf Bäckström) men det räcker inte med det.
För så här i finanskristider finns det ännu en fördel med högrev.

n n För en svensk oxfilé kan du lätt få punga ut med fyra hundralappar per kilo. Det är den inte värd.

Rätt tillagad smakar högreven minst lika mycket, är nästan lika mör - men kostar en bråkdel. Bara det är en anledning att testa. Dessutom blir det nästan något meditativt över att vänta på att en stilla puttrande gryta ska bli färdig.
Jag vill ha med mig alla läsare på högrevståget.
Nu åker vi.