De stod där igen på scenen i Hermelinsskolans aula, där allt började. Sedan blev de stora namn i teatersverige. Frej Lindqvist, Sten Ljunggren, Barbro Oborg, Johan Ulvesson och Staffan Westerberg. Alla kom de tillbaka för att fira Norrbottensteaterns 50 år.
Ändå var det två kvinnor som valt att stanna kvar och som fick till det allra bäst. Veteranerna Sara Arnia och Jalle Lindblad gav ett smakprov på Staffan Göthes succépjäs ”En uppstoppad hund” och scenen där adjunkt Lampa anländer efter bussresan från Tärendö, så frusen att ytterrocken står för sig själv.
Sara Arnia går direkt upp i sin roll som Linnea Cervieng, som om hon inte gjort annat under alla åren efter urpremiären 1986 än spelat denna pjäs. Men så kommer hon av sig, har glömt repliker och förvandlar det till en alldeles egen scen, fylld av humor. Hon påminner oss om hur skicklig hon är som skådespelare, hon kan den svåra konsten att improvisera så vi tror det är inövat. Sara Arnia vill vi se mera av och gärna hela pjäsen ”En uppstoppad hund”. Den är ett mästerstycke.
Och så den andra kvinnan som dominerar scenen denna kväll. Karin Paulin agerar Marilyn Monroe, sjunger ”My heart belongs to daddy” och vi ryser av välbehag. Sedan också ett fint smakprov ur kommande ”Cabaret”. Det framförandet lockar även den ljumme musikalbesökaren att se och höra också resten, inte bara Paulin.
Det blev en helfestlig kväll med teaterns historia och återseenden, i Rasmus Lindbergs regi och med Linda Vincent och Mats Pontén som presentatörer. Pontén fick också sätta sig på teaterskolbänken och lära sig det rätta uttalet i en Shakespearepjäs med Johan Ulveson som läromästare. Det var en annan av kvällens höjdpunkter. Liksom Göran Forsmark effektfulla utspel som Liikavaara-Frans son.