Emma är äntligen hemma
I jobbet bygger hon miljöer som ska fungera på film och på scen.Hemmavid kan scenografen Emma Skoog låta den egna smaken styra.En sak är uppenbar - här bor en familj som gillar färgstarka tapeter och föredrar gamla möbler före nya.
Fotograf: Tomas Bergman
Foto:
Emmas intresse för tapeter märks tydligt, likaså hennes förkärlek för ?fulsnygga? eller ?fulroliga? möbler och lampor, gärna från 50- och 60-talet. Här finns få nya saker, det mesta är köpt på loppis eller auktion.<br>
Känslan för färg och form har Emma Skoog med sig från sitt yrkesliv, som fört henne från Ögonblicksteatern och Norrlandsoperan i Umeå till filminspelningar i Norrbotten. Men det finns också saker som mer direkt berättar om hennes jobb som rekvisitör och scenograf: ett medicinskåp från Kaj Pollaks film Så som i himmelen sitter på ena köksväggen. I hallen på övervåningen står en uppstoppad trana från tv-serien Höök.
<br><br>
Den lilla Norrbottensgården har stått i den gamla delen av Sunderbyn sedan slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet, vilket gör det till ett av de äldsta husen i byn. Härbret på gården är ännu äldre, det byggdes tidigare under 1700-talet.
När huset blev till salu åkte familjen inte ens och tittade ? interiören och de stora gluggarna till fönster gjorde att de trodde att det var betydligt yngre än det visade sig vara. Vid andra visningen var de på plats. Först då förstod de husets ålder och vilka möjligheter som fanns. <br>
? Vi hade spanat länge efter hus och ville gärna ha ett som var äldre, säger Emma Skoog och berättar att under panel, spånplattor och plastmattor fanns originalinnertak, bjälkar och timmerväggar kvar.
<br><br>
Som den tapetfantast hon är hamnade hon precis rätt. Lager efter lager av gamla tapeter har försiktigt skrapats fram i de olika rummen. I den nuvarande tvättstugan, som tidigare var en sovkammare, finns en handmålad tapet från början av 1800-talet sparad bakom en skyddande glasruta.<br>
Men balansgången mellan bevarande och ett modernt boende är inte alltid enkel. Direkt på träet på timmerväggen i hallen finns handmålade mönster i en rödrosa nyans, även de med närmare 200 år på nacken. De vet inte vem som målat eller om dekoren är typisk för bygden.<br>
? Vi kommer så småningom att vara tvungna att ta bort det när vi ska göra hallen klar. Det skär i hjärtat, men det här är inget museum, säger Emma Skoog och ser bekymrad ut.<br>
Hon har hört av sig till Norrbottens museum, men ingen har varit intresserad av att undersöka husets väggbeklädnader.
<br>
I köket murade Rickard upp spisdelen vars järnspis ? en klassisk Norrahammar no 25 ? kommer från en gård i Björsbyn. En jugendliknande tapet från Sandberg, modern men i klassisk stil, valdes till väggen. Det gamla trägolvet var förstört. Paret lade ett nytt plankgolv som målades blått, en färg som var vanlig på köksgolv förr i tiden.<br>
Varje rum har gåtts igenom sedan huset blev deras hösten 2004. Allt har de gjort själva, med god hjälp av sina pappor och andra byggkunniga i släkten. Att Rickard Fjällström före utbildningen till socionom arbetade som målare och tapetserare har förstås varit en fördel i sammanhanget.<br>
? Alla säger att man ska ta ett rum i taget. Vi var så ivriga att se vad som fanns under allt att vi började överallt samtidigt!
<br>
En av de större arbetsinsatserna var att göra om en kallvind till sovrum. Att taket är öppet till nock ger rummet fin rymd. I hallen uppe har ett spröjsat fönster lagts in i den timrade mellanväggen för att öka ljusinsläppet. Familjen har successivt ersatt husets fönster med nya, tillverkade i gammal stil. I köket återstår ett att byta.<br>
? Meningen är att vi ska sätta in en dörr där i stället, så att vi kan gå direkt ut från köket. Så småningom har vi tänkt oss en glasveranda också.<br>
Dessutom planerar paret att bygga en större hall. Men det får anstå ett tag. Nu när även övervåningen är klar har de tagit en välbehövlig paus i renoverandet och byggandet.<br>
På frågan hur Emma använder sig av sitt yrkeskunnande i det egna hemmet kommer svaret snabbt:<br>
? Jag vågar dra saker till sin spets. Blir det fult får man göra om. Värre än så är det inte.<br>
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!