Elin Beckman, 85, är djupt bedrövad när hon tar emot oss i sin lägenhet på Kallkällan. Hon är ansluten till en syrgasapparat. Det måste hon vara dygnet runt för att kunna andas. Hennes lungor har slutat fungera. Fram till för några år sedan var hon jättepigg och promenerade, cyklade och åkte skidor. Inomhus läste hon tidningen från pärm till pärm och löste korsord. Nu är det slut med allt det där. Hon har blivit sittande i rullstol och är isolerad i sitt hem.
Problemen började när Elin Beckman flyttade tillbaka till lägenheten sedan den genomgått en renovering. Då hade hon bott i en ersättningslägenhet i två och en halv månad.
– Jag fick problem med ögonen. De började rinna mycket. Jag kunde inte läsa tidningen och inte fylla korsord. Det blev också problem med halsen och dåligt i bröstet. Rätt vad det var så tappade jag rösten.
Elin Beckman upptäckte att det yrde omkring som dammkorn i rummen och ”blåste skräp” från ventilen i köket.
– En morgon var det svart i taket i köket.
Hyresvärden är Lulebo och hon kontaktade kvartersvärden.
– Han sade att fläktarna går och att det inte borde vara några problem. Han rekommenderade mig att dammsuga ventilen en gång i månaden.
Elin Beckman fick mer och mer problem med andningen. I maj i år hamnade hon på Sunderby sjukhus och blev liggande där fram till midsommar.
– Efter några dagar här hemma bodde jag hos min dotter på Hertsön och sedan hos min son i Rutvik. Från Rutvik åkte jag in på sjukhuset i ambulans med vätska i lungorna. Det var i juli och jag blev kvar till i september.
Hon har sedan bott hos släkt och också på ett korttidsboende men är nu tillbaka i sin lägenhet.
– Jag kan inte ligga mina släktingar till last hela tiden. De har sina liv. Jag vill bo hemma men det är något här som gör att jag blir dålig. Jag har haft några gäster med allergi och de säger att det är en konstig lukt i lägenheten. Min läkare säger att jag inte får bo här.
Elin Beckman har förgäves försökt få kvartersvärden att komma och kontrollera hennes bostad. Hon har också försökt få hjälp på Luleå kommuns miljökontor.
– Oj, oj jag har så tråkigt och långsamt. Jag kommer ingenstans, inte ens till tvättstugan. Om jag ska ut så måste jag ha någon som kör mig i rullstolen. På julaftonen ska jag bli hämtad till släkt i Råneå. Det ska bli trevligt, säger hon.