Färgen flagnar på 1940-talshusen som har fått stå och förfalla under decennier.
Bebyggelsen i Svartöstaden klassades 1987 som en kulturmiljö av riksintresse av länsstyrelsen och så sent som i höstas genomförde Luleå kommun en inventering av stadsdelen för att komma fram till hur man ska värna och bevara kulturmiljön.
Trots det har det tagits upprepade beslut om rivning av 1940-talshusen på Sandgatan 5 och 7. Både för att de är slitna och så nära masugnen. NSD har rapporterat om Svartöstadsbornas ihärdiga protester genom åren.
Under tiden som de har förfallit alltmer har socialförvaltningen använt dem som bostäder till sina klienter, men sista året har de stått tomma.
Paradoxalt nog har just bristen på renoveringar gjort gett dem ett extra kulturhistoriskt värde eftersom de har fått behålla sin ursprungliga karaktär. Av det skälet beslutade kommunstyrelsen 2016 att inte riva, utan att sälja byggnaderna i befintligt skick för att användas som kontor.
Färgen flagnar på 1940-talshusen som har fått stå och förfalla under decennier.
Men någon försäljning genomfördes aldrig, vilket berodde på osäkerheten kring Norrbotniabanans dragning och beslutet föll glömska.
2022 rekommenderade stadsbyggnadsnämnden kommunstyrelsen att på nytt besluta rivning. Då skrev politikern, tillika Svartöstadsbon, Jonas Brännberg, Socialistiskt alternativ, en interpellation och påminde om det gamla beslutet om försäljning och på så vis räddades husen ännu en gång.
Husen är slitna både invändigt och utvändigt.
Nu fanns nämligen den nybildade hyresrättsföreningen Järnet bestående av några engagerade Svartöstadsbor, som ville köpa husen och rusta upp dem. Efter en tre år lång dialog med mellan föreningen och kommunen tog bestämde kommunstyrelsen i januari i år att sälja husen – med en underhållsskuld på drygt tio miljoner kronor – till föreningen för 250 000 kronor.
Ett golv med renoveringsbehov.
– Husen har stått tomma länge och förtjänar ett bättre öde och det här är ju människor som är intresserade av att bevara den kulturhistoriska miljön. Dessutom behöver vi en mer varierad bostadsmarknad i Luleå. Jag tycker det är jättepositivt, säger Ulrika Lundberg (V), ordförande i Infrastruktur- och servicenämnden.
"Jag tycker det är jättepositivt, Luleå behöver en mer varierad bostadsmarknad", säger Ulrika Lundberg (V).
I måndags förra veckan fick föreningen nycklarna och redan under påskhelgen startade de förberedelserna för renovering av de två husen som vardera inrymmer fyra lägenheter på 62 kvadratmeter.
Samuel Ek (KD) reserverade sig mot beslutet att sälja till föreningen. "I korta drag så tänker vi att för att allt ska gå rätt till så är det viktigt att om kommunen säljer egendom så ska man låta alla som är intresserad att få köpa egendomen just ges den möjligheten. Därför bör man gå ut och fråga om andra är intresserade", säger han. Men han fick inget gehör. "Ingen annan har visat intresse", säger Ulrika Lundberg.
Det handlar om en helt ny boendeform i Luleå, ett hyreskooperativ. Bomedlemmar betalar en insats på 62 000 kronor som återbetalas vid en eventuell flytt, men det går inte att sälja sin lägenhet till någon annan och göra vinst. Alla betalar också en månadskostnad till gemensamma utgifter.
David Jordansson, ordförande i hyresrättskooperativet Järnet, har startat förberedelserna för renoveringarna i påsk.
Föreningen är icke vinstdrivande och mån om att hålla nere kostnaderna genom att alla hjälper till. Alla medlemmar måste även dela föreningens värderingar.
David Jordansson tycker det är roligt att få göra något för Svartöstadens kulturmiljö.
– Det känns otroligt fint att vi får möjligheten att vara med och värna om kulturmiljön i Svartöstaden. Det kommer bli otaliga tusentals ideella arbetstimmar, men vi ser ett värde i att kunna få jobba husen, som är väldigt slitna men har kvar originaldetaljer från 1940-talet, säger David Jordansson, föreningens ordförande.
David Jordansson räknar med många arbetstimmar innan husen är upprustade.
Tanken är att han och de andra i föreningen ska flytta in i lägenheterna, förhoppningsvis redan till hösten. Men de vill också öppna för fler, och har planer på att försöka få köpa grannhuset mitt emot och hyra ut enligt samma koncept.
David Jordansson ska själv flytta in i en av lägenheterna med sin familj, men han inser att det är mycket jobb.
– När vi promenerar på byn och träffar folk är de otroligt glada över att husen får en ny chans.
Även Jonas Brännberg med familj ska flytta in.
Kommunpolitikern Jonas Brännberg, Socialistiskt alternativ, har kämpat för husen på Sandgatan i många år. Nu blir han en av dem som flyttar in i dem. "Det känns jättebra", säger han till NSD.
Färgen flagnar på 1940-talshusen som har fått stå och förfalla under decennier.
Ett av köken.
Det är nött invändigt, men det är vattenutsikt.