När Krav rankat vilka län som bäst följer deras hållbarhetskriterier så hamnar Norrbotten längst ned på listan. Endast fem procent av jordbruksmarken och sju procent av nötkreatur och får i Norrbotten är Krav-certifierade. Detta betyder dock inte att kvalitén är sämre på alla länets bondgårdar, menar Nils-Olof Rehnman, bonde på Blomfeltsgården i Ale.
– Krav är ett bra varumärke, men det är inte den enda försäkran på att en produkt är ekologisk, säger han.
På Nils-Olof Rehnmans gård har allt skötts ekologiskt sedan 2001 och 2006 blev mjölken från gården Krav-certifierad i och med att de ville börja sälja ekologisk mjölk till Norrmejerier. Under 2010-talet ökade efterfrågan på ekologisk mjölk vilket ledde till att Norrmejerier köpte upp mer Krav-märkt mjölk och fler gårdar valde att följa Kravs regler för att möta marknadens behov.
– Nyligen stagnerade dock efterfrågan på ekologisk mjölk, den till och med gick ned något. Det gör att en del av vår mjölk nu säljs som kommersiell trots att den är ekologisk. För de litrarna får vi då inte det ekonomiska eko-tillägget från mejeriet, trots att det är dyrare att producera Krav-märkt. Det känns trist, säger Nils-Olof Rehnman.
Ett annat problem för bönderna i Norrbotten är att det i dagsläget inte finns något stort slakteri som har valt att ansöka om att bli Krav-certifierade.
– Vi föder upp alla djur och vi odlar allt enligt Kravs regler. Slakteriet vi använder håller en god standard, men eftersom inget slakteri i närheten är Krav-certifierat så kan vi inte sätta märket på våra köttprodukter. Så är det för nästan alla bönder i Norrbotten, säger bonden.
Han hoppas på sätt och vis att fler bondgårdar i området ska välja att bli certifierade av Krav eftersom en ökad efterfråga på Krav-slakteri bland köttbönderna eventuellt kunde leda till att någon valde att starta ett sådant.
Nils-Olof Rehnman berättar även att bönderna i Norrbotten är strikt kontrollerade av många parter: länsstyrelsen, kommunen, EU (om gården får EU-stöd eller använder EU:s eko-märkning), Krav (om gården har Krav-certifikat) och Norrmejerier (om de levererar mjölk dit).
– Kontroll och regler finns på gott och ont. Å ena sidan vet man då att kvalitén håller måttet, å andra sidan minskar det friheten att som bonde fatta egna beslut.