Sommarlov innebär mer oro än vanligt för många när skolmiljön byts ut mot dagar i hemmet, som för alla inte är en trygg plats. Lou Westman, 16, har själv haft en utmanande barndom och pratar nu öppet om hur unga kan ha det hemma. Under skolavslutningen uppmärksammades hennes arbete och hon fick sig en överraskning.
Inför en aula fylld med gymnasiestudenter fick hon ta emot advokatbyrån Kaidings stipendium för visat civilkurage.
– Det var jättefint att få stipendiet. Jag är glad och tacksam att folk har sett och uppmärksammat det jag har gjort, för om någon vågar prata om att det finns unga som far illa kanske fler vågar berätta och känner sig mindre ensamma, säger Lou Westman.
Till vardags går Lou Westman teaterlinjen på estetiska programmet i Luleå gymnasieby. Utöver plugget är hon sedan ett år tillbaka engagerad i organisationen Maskrosbarn, som jobbar för barns rätt till en trygg barndom. Hon visste inte själv om att organisationen fanns förrän en lärare berättade för henne att hon är ett "maskrosbarn".
Hon pratar nu öppet om vad det kan innebära att växa upp i familjer där det kan finnas missbruk, psykisk sjukdom eller att barn utsätts för våld. I skolan brukar hon ha på sig en hoodie eller sin gråa tygkasse med texten "Maskrosbarn". Det gör att fler vågar komma fram och prata om hur de har det.
– De berättar om saker som händer hemma, pratar om deras föräldrar eller ställer frågor om saker och ting är normalt. Det känns fint att få det förtroendet och att fler vågar prata om det.
Inför sommarlovet har hon satt upp lappar i gymnasieskolans toaletter med information om var studenterna kan vända sig om man behöver någon att prata med.
– Jag vet att det kan vara väldigt tufft under sommaren men jag vill verkligen att unga förstår att man inte är ensam och att det som händer där hemma inte är ens eget fel. Det är alltid föräldrarna som har ansvaret och ska se till att man får en trygg uppväxt.
När Lou Westman var yngre fanns det ingen i skolan som direkt frågade hur hon hade det hemma. Däremot var det många lärare på högstadiet som hon fick en fin relation med.
– Det var jättefint att få en sådan bra relation med dem, för de såg en och det betydde jättemycket för mig. Skolan kan vara en enorm trygghet genom att det finns viktiga vuxna där som kan se en och just att man vågar se alla barn är viktigt.