...efter att ha behandlats för muncancer

LuleÄ2012-01-23 06:00
Kerstin Anttila

Det var pÄ vÄren 2008 som Robert Wallin, 29, LuleÄ, frÄgade en lÀkare i LÀkarhuset Hermelinen om vad det kunde vara för knöl han hade i munnen. Han blev skickad till Sunderby sjukhus och fick veta att det var en godartad tumör. Knölen opererades senare bort pÄ universitetssjukhuset i UmeÄ. Efter en tid blev Robert Wallin kallad tillbaka dit och fick ett annat besked.

Det var cancer
- Det togs en biopsi pĂ„ tumören i samband med operationen och nĂ€r den analyserades visade det sig att det var cancer. Jag frĂ„gade "hur arg Ă€r den?" och fick svaret "den Ă€r smĂ„sur". PĂ„ frĂ„gan vad det innebar fick jag veta att hela mjukgommen och delar av hĂ„rdgommen skulle opereras bort och att jag inte skulle kunna Ă€ta eller prata pĂ„ ett Ă„r.

Efter beskedet körde Robert Wallin hem till LuleÄ. En bit pÄ vÀg ringde han och bjöd sina förÀldrar Lena och Göran att komma och hÀlsa pÄ.

- Jag bad dem gĂ„ ut med min hund och laga lite kĂ€k.

FörÀldrarna mötte honom och Robert Wallin berÀttade för dem om den nya diagnosen.

Stor realist
- Pappa satt vid köksbordet och mamma stod vid diskbĂ€nken nĂ€r jag berĂ€ttade om cancern. Mamma Ă€r tornedaling och pessimist, hon tror alltid det vĂ€rsta. Pappa har alltid tagit stormar för alla och varit den starka men nu föll han ihop i mina armar. Vi ringde efter den av mina tvĂ„ bröder, Jonas, som bor i LuleĂ„ och sĂ„ gick vi pĂ„ promenad tillsammans. Vi hade varandra och det kĂ€ndes jĂ€ttebra. Jag blir rörd vid tanken. Det Ă€r nĂ„got fint som jag bĂ€r med mig, sĂ€ger han.

Han berÀttar samtidigt att han inte har fÀllt mÄnga tÄrar och att han inte har haft nÄgon sömnlös natt under resans gÄng.

- Jag tror att jag brĂ„s pĂ„ farfar. NĂ€r jag berĂ€ttade om cancern för honom sĂ„ sa han "det behöver inte gĂ„ illa, vi fĂ„r se vad som hĂ€nder". UngefĂ€r sĂ„ har jag tĂ€nkt. Jag Ă€r ingen tuffing, men en stor realist.

- NĂ„gon mĂ„nad innan jag fick cancerbeskedet hade jag separerat ocksĂ„ men det Ă€r bara att gilla lĂ€get.

Robert Wallin opererades igen.

- Det mesta av den mjuka gommen och halva hĂ„rda gommen togs bort och jag fick en peg i magen genom vilken jag skulle fĂ„ i mig nĂ€ring. Operationen gick snabbt och jag fick Ă„ka hem efter en vecka. Jag pratade annorlunda men jag tĂ€nkte att det Ă€r upp till andra om de inte vill höra.

Efter tio dagar började han Àta genom munnen.

- Jag var pĂ„ Ă„terbesök dĂ„ och frĂ„gade om jag fick Ă€ta nĂ„got. Jag fick svaret "ja, men gör dig inga förhoppningar".

Robert Wallin lyckades emellertid hitta en speciell Àtteknik och behövde inte anvÀnda pegen mer.

- Pegen störde mig, en jĂ€kla slang pĂ„ magen Ă€r besvĂ€rligt. Jag var tvungen att ha kvar den för sĂ€kerhets skull, om lĂ€get skulle förĂ€ndras och jag skulle bli hĂ€nvisad till den igen.

Robert Wallin Àr telefonförsÀljare pÄ LÀnsförsÀkringar men fick andra uppgifter nÀr han gick tillbaka till jobbet.

- Jag hade ju svĂ„rt att prata men min chef Anders gav mig andra vettiga uppgifter och jag slapp kĂ€nna att jag var pĂ„ jobbet pĂ„ nĂ„der. Jag blev ett slags allt i allo. Anders ska verkligen ha en jĂ€tteeloge, sĂ€ger han.

NÄgra mÄnader efter operationen var det dags för en sju veckor lÄng strÄlbehandling i UmeÄ. OcksÄ dÄ frÄgade Robert Wallin efter en alternativ lösning: Han ville inte bo pÄ patienthotellet och fick efter ett samtal med kuratorn tillÄtelse att bo i en stuga pÄ campingplatsen i UmeÄ i stÀllet.

- DĂ€r kunde jag ha med min hund. Jag trĂ€nade, var ute med hunden och gick pĂ„ strĂ„lning.

Jobbigaste tiden
SÄ smÄningom blev det dags för ytterligare en operation som skulle fixa talet. Muskelhinnor skulle tas frÄn lÄret, sÀttas i munnen och kopplas ihop med kÀrl. Det fungerade emellertid inte med lÄrhinnorna. I stÀllet togs muskelhinnor frÄn en arm.

- Operationen skulle ta mellan Ă„tta och tio timmar men den tog 18 timmar. Sedan blev det bakslag. Hinnorna började lossna.

- Tiden efter den operationen var den jobbigaste, den som tog mest pĂ„ mig. Jag Ă„t slĂ€t soppa i mellan en och en halv och tvĂ„ mĂ„nader och gick ner mycket i vikt. Det var jĂ€ttejobbigt att börja trĂ€na igen sedan.

Robert Wallin berÀttar ytterligare en rörande historia om sig och sin pappa.

- Mamma och pappa hade bott pĂ„ hotell i UmeĂ„ för att vara nĂ€ra mig under den komplicerade operationen. De skulle Ă„ka hem nĂ€sta dag. PĂ„ kvĂ€llen blev det full snöstorm och bilen vĂ€grade starta. Det kom ovanpĂ„ den maktlöshet som pappa kĂ€nde inför min situation. Drygt ett Ă„r senare berĂ€ttade han att han hade byggt upp en enorm frustration men att allt negativt hade runnit av honom nĂ€r jag haltande sökte upp honom i sjukhusets foajĂ© och frĂ„gade om han ville se en Elvis-rulle med mig pĂ„ rummet. Jag blev jĂ€tterörd och grĂ€t som ett barn nĂ€r jag fick höra det.

Talet fixades sÄ smÄningom genom att Robert Wallin fick en gomplatta. Den gör att han kan Àta och tala nÀstan som tidigare.

En liten pajas i alla tider
Han har fÄtt tillbaka sina ordinarie arbetsuppgifter igen. Han sÀljer försÀkringar per telefon.

- Jag Ă€r den dĂ€r irriterande personen som stör friden nĂ€r du Ă€r mitt inne i ett jĂ€tteintressant teveprogram, sĂ€ger han.

Han har mycket humor och sÀger sig ha varit en liten pajas i alla tider.

Robert Wallin Àr med i ErsnÀsrevyn. DÀr fÄr han ocksÄ utlopp för sin humor och fÄr agera och inte minst sjunga som han tycker sÄ mycket om.

- Det var min före detta svĂ€rmor som sjĂ€lv var med i ErsnĂ€srevyn som övertalade mig att börja. Det var nĂ„gra Ă„r innan jag blev sjuk. Nu Ă€r jag tillbaka igen. Jag sjunger bland annat PastalĂ„ten som handlar om varför det alltid blir sĂ„ mycket pasta över, sĂ€ger han.

Robert Wallin Äterkommer till sina förÀldrar, andra nÀra och kÀra och alla som stöttat honom under sjukdomstiden.

- Mina förĂ€ldrar har haft det svĂ„rare Ă€n jag. De har varit vĂ€ldigt oroliga har jag förstĂ„tt efterĂ„t. Mamma har oroat sig mycket för att jag har bott ensam ocksĂ„. TvĂ„samhet anses som lycka men jag har kunnat hantera livet pĂ„ egen hand och sĂ„ har jag haft Bobby förstĂ„s, min hund, sĂ€ger han.

SpÀnnande resa
Robert Wallin ser tillbaka pÄ sin sjukdomstid som pÄ en jÀttespÀnnande resa.

- Och den har lĂ€rt mig en mycket viktig sak. Jag har blivit bĂ€ttre pĂ„ att visa mĂ€nniskor min uppskattning. PĂ„ grund av att jag fick en allvarlig sjukdom har andra sagt till mig vad jag betytt för dem. Jag vill att fler ska fĂ„ kĂ€nna den glĂ€dje som det innebĂ€r, sĂ€ger han.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
LuleÄ