- Kex, väser Dilba Demirbag mellan tänderna.
- Vad säger du? frågar jag, aningen för högt, över sorlet i den morgonstimmiga hotellobbyn med utsikt mot Humlegården.
- Kex, han var ett kex, säger hon och pekar efter en man som försvinner ut genom svängdörrarna.
- Jaha...
Kasten är tvära i ett samtal med Dilba Demirbag.
Gjorde undantag
Minuterna före har den 39-åriga artisten, producenten och låtskrivaren, som slog igenom för drygt 15 år sedan, berättat om anledningen till varför hon nu debuterar i Sveriges största tv-sammanhang, Melodifestivalen.
- En kompis till mig ville att jag skulle hjälpa henne att göra klart en låt som hon hade skrivit. Hon frågade mig om jag ville sjunga in den, varpå jag svarade: "Är du galen? Jag sjunger aldrig andras låtar". Men den var helt fantastisk så jag gjorde ett undantag.
Via omvägar nådde Try again, som låten heter, festivalens general, Christer Björkman.
Schlagermogulen blev lyrisk och resten är, som man brukar säga, historia.
- Det blir nog skojigt, men det vet jag ju inte än. Jag kan ju ha en dålig dag, säger Dilba Demirbag som försöker ta det hela med ro.
- Det är ju trots allt bara ett treminuters-framträdande.
Att hon tävlar i den första deltävlingen i Luleå, den 5 februari, är hon glad över.
- Jag älskar Norrbotten. Kurder går dessutom bra ihop med norrlänningar, det är inget skitsnack utan bara raka rör. Jag har en romantisk bild av er (skratt).
Ny riktning
Låten, som hon beskriver med orden "väldigt klubbig", cementerar en ny riktning i hennes musikaliska karriär.
Med åren har det blivit allt viktigare att göra det som känns rätt
i maggropen - att lyssna mer på sig själv än på andra.
Det var så hon hittade klubbmusiken.
- Folk hackar på mig för att jag släpper skivor bara var fjärde år, men när man arbetar så intensivt med någonting är det viktigt att man gör det med hjärtat. Nu har jag hittat kläder till låtarna som gör att det är roligt att göra musik igen. Den kommersiella, svenska popmusiken är så tråkig och icke-kreativ. Pang!, tio sekunder och så... refräng. Klubbmusiken är friare, säger Dilba Demirbag.
Mångsysslare
Ett nytt album, Dilba Demirbags första på fem år och tillika hennes femte, släpps i mars. Med undantag för bidraget till Melodifestivalen och en glammig remix av hitlåten I’m sorry har hon skrivit allting själv.
Parallellt med den egna musiken så gör hon låtar åt andra. Dessutom arbetar Dilba Demirbag vid ett företag som sysslar med systemutveckling och bloggar på en pokersajt.
- Som låtskrivare har jag aldrig tagit en paus, däremot i rollen som artist. Jag är en verklig människa som älskar vardagen och hatar divaliteter. Det finns så många olika saker jag vill göra. Därför är det extra viktigt för mig att känna musikalisk motivation, säger hon.
Barbie bannlyst
Dottern Astrid, sex år, är ett annat glädjeämne i hennes liv.
Reglerna i det demirbagska hemmet är få, barn ska få leka fritt.
- Jag skulle aldrig drömma om att sätta henne i balett eller låta henne ta pianolektioner. Dans och musik ska vara fritt. Ger man barn ramar så slutar de att leka och då tröttnar de fortare.
En regel är däremot huggen
i sten:
- Jag har kapitulerat. Jag har målat hennes rum überrosa men en sak är bannlyst - inga anorektiska Barbiedockor som ser ut som att de gått under kniven släpps in i mitt hem, utbrister hon.