Dansverket "Chotto Desh" handlar om den lille pojken Akram. Ett litet busfrö som har svårt att sitta still. Pappan tjatar och vill att han ska hjälpa till i restaurangen och ta ansvar men pojken vill bara dansa. Mamman läser sagor om magiska världar.
Egentligen handlar verket om koreografen Akram Khans egen barndom med rötterna i två skilda kulturer. Föräldrarna från Bangladesh och uppväxten i London. På scenen ses en enda dansare interagera med inspelade ljud, bilder och minimalt med rekvisita.
Det är en dansföreställning som vänder sig till den lite yngre publiken. Men en vuxen publik har minst lika bra behållning. Andemeningen är att man måste få vara den man är och följa sina egna drömmar.
Akram Khan själv hade troligen ett visst motstånd från familjen när han valde att utbilda sig inom modern dans i stället för att ta över faderns restaurang. Idag är han en hyllad koreograf. Hans kännetecken som koreograf är att han inspireras av den traditionella Katha-dansen.
Skillnaden med att se en dansföreställning för barn/ungdom är kanske att det blir lite tydligare och lättare att tolka vad som menas. "Chotto Desh" har flera inslag av mim, talade repliker och animerade bakgrundsfilmer än vad man vanligtvis ser i nutida dans.
Väldigt effektfullt är de delar där dansaren interagerar med en tecknad film. Det är mammans sagoläsning som projiceras i bakgrundstyget så pojken kan till exempel klappa en elefant, klättra upp i trädkronor och styra en båt på virvlande hav.
Den specialskrivna musiken av Jocelyn Pook är mycket uttrycksfull och ger mersmak.
I Luleå kunde vi se Dennis Alamanos och i Piteå 16 februari blir det Nicolas Ricchini som dansar.
Till sist får jag konstatera att det här var ännu en lyckad bokning i Kulturens Hus satsning Dansserien.