Senaste gången som hela familjen Kuo samlades i Luleå var 2009. På bilden syns från vänster: Philip, Joseph, Alice, mamma Ying, pappa Jung, Francis och George.
I hallen hemma hos Philip Kuo hänger ett fotografi föreställande fem syskon som 1980 gjorde den 8 642 kilometer långa resan från Calcutta i Indien till Luleå.
Mamma Ying Hsia Kuo, 78 år, minns den långa flygresan.
– Vi kom hit för att ge våra barn en bättre framtid. De var alla exalterade. Jag minns hur de blev imponerade av skinnklädseln i taxin och tyckte att allt i Luleå var fint.
Fem år senare öppnades restaurang Waldorf. Det var inte Luleås första kinesiska restaurang, men den har under alla sina 38 år varit i familjens Kuos ägo.
Ying Hsia Kuo besöker ofta i familjeföretaget där fyra av barnen fortfarande arbetar.
– Ibland behöver de hjälp. Det händer att jag hoppar in i serveringen eller hackar grönsaker. Det finns alltid saker att göra i en restaurang och de verkar glada när jag hjälper till.
Waldorf tillhör Luleås äldsta restauranger. Om två år fyller den 40 år. I dag berättar vi historien om familjen Kuo som kom till Luleå 1980. Föräldrarna Jung Fu Kuo och Yng Hsia Kuo startade sin restaurang där familjens fyra söner fortfarande arbetar. Bakom föräldrarna står Philip och Francis.
Familjehistorien sträcker sig tillbaka till en i dag övergiven bondgård i sydöstra Kina.
– Jag och mina syskon tillhör den 22 generationen i släkten Kuo. Vår familjehistoria har aldrig varit lätt, men jag tror inte meningen med livet är att det alltid ska vara lätt, säger Philip Kuo.
Pappa Jung Fu Kuo lämnade Kina tillsammans med sin far efter jordreformen, när den kinesiska staten på 1950-talet konfiskerade åkermark för att fördela den på nytt. De lämnade gården Fen Yang Tang, i en by där alla bar efternamnet Kuo för att söka lyckan i mångmiljonstaden Calcutta.
Philip Kuo har kvar många minnen från Indien.
– Det var ett svårt liv i Calcutta. Jag minns hur vi brukade gå med farmor till den stora marknaden klockan fem på morgonen. Hon bar på sin stora bambukorg. Vi barn var alltid sugen på godsaker och mat, det var därför vi följde med farmor. Hon gav oss alltid något att äta och lärde mig hur man väljer ut rätt kyckling.
"Det var några sömnlösa nätter när jag försökte räkna ut hur vi skulle få ihop ekonomin i en större restaurang. Vi köpte stora delar av inredningen från Shanghai", minns Philip Kuo.
Han var 15 år och kär, när pappa reste för att ta jobb hos sin svägerska som drev restaurang Exotic på Kungsgatan i Luleå. Sex månader senare följde familjen efter. Philip Kuo hann aldrig berätta om sina känslor för grannflickan.
Första hemmet låg på Tunastigen. Redan första dagen uppmanade Tunaskolans dåvarande rektor barnen att byta ut sina kinesiska namn med motiveringen att de var för svåra att uttala.
Storasyster löste problemet. Hon föreslog en rad engelska namn. Chang skulle kalla sig Philip, Cheng fick byta till Joseph, medan hädanefter skulle Shing heta George och Tzong lystra till Francis.
Själv valde hon tilltalsnamnet Alice.
– Jag tror inte att man kanske skulle göra så här i dagens politiska korrekta värld, men jag har personligen inte lagt någon större vikt vid det där. Vi använder väldigt sällan våra kinesiska namn. Det sker oftast i officiella sammanhang, berättar Philip Kuo.
I dag är lillebror Francis Kuo familjeföretagets verkställande direktör. "Det var en jobbig tid under pandemin. Då var det nära, men i dag mår företaget bra igen."
Han drömde om att bli ingenjör och var nästan klar med studierna på fyraårig teknisk linje på gymnasiet när familjen behövde hjälp.
Pappa var kock och ville bli sin egen. Det saknades kapital och Luleås banker var inte lätta att övertyga.
– Jag ångrar inte att jag gick in i familjeföretaget. Problemet var att bankerna bad om affärsplaner och kassaflödesanalyser. Vi hade ingen aning om vad det var. Till slut lyckades vi hitta finansiering via en bulvan som vi betalade varje månad, minns Philip Kuo.
Första restaurangen låg på Storgatan, i samma lokal som i dag rymmer Taco Bar. Pappan arbetade i köket, medan mamma och de två äldsta barnen tog hand om serveringen.
– Efter tre år hade vi en bra omsättning, minns Philip Kuo.
"Jag tycker att vi har otroligt kloka barn", förklarar mamma Ying Hsia Kuo.
1991 fick familjen ett erbjudande som skapade sömnlösa nätter. De erbjöds att ta över Stekhusets tomma lokaler med utsikt över Luleås norra hamn.
– På nätterna satt jag uppe och räknade. Vi behövde tredubbla omsättningen för att orka bära allas löner, men vi vågade satsa. Vi fick rådet att dela av den stora lokalen och byggde därför ett stort akvarium i mitten. Enligt feng shui ska fiskar betyda tur, berättar Philip Kuo.
Affärsägarna i köpcentrat efterlyste en verksamhet som lockade in fler kunder och blev bönhörda. Från första början ringlade kön med lunchgäster långt ut bland butikerna.
Nu anslöt också bröderna Joseph och Francis till familjeföretaget. En tid drev familjen tre restauranger; Waldorf, Österns pärla och Georges, där George serverade pasta- och kötträtter.
I köket trivs Philip Kuo. Här tillsammans med Yiamduan Chekchantuek som sköter de thailändska maträtterna.
I dag har Philip Kuo lämnat över företaget till sina bröder. Han svarar fortfarande för alla matinköp och har återvänt till köket för att tillsammans med kockarna utveckla nya rätter.
– I början var vårt största problem att hitta rätt råvaror. På 1980-talet fanns inte färsk ingefära i Luleå. Det gick knappt att hitta vitlök. Vi fick laga mat med det som gick att få tag i. I dag går det att hitta alla möjliga fantastiska kryddor eller udda grönsaker. Jag skulle vilja bygga ut vår meny med den indiska maten från Calcutta, men det är ibland svårt att få våra stammisar att acceptera förändringar.
Lillebror Francis Kuo har klivit fram i rollen som företagets vd. Han har bland annat infört ny teknik för att snabba på flödena.
– Waldorfs framgångsrecept är att det är en familjegrej. Våra hårt arbetande föräldrar har alltid varit vår förebild. När vi flyttade in i Stekhusets lokaler arbetade pappa och mamma sju dagar i veckan, tolv timmar om dagen. Det har vi barn fått med oss.
I dag berättar vi historien om familjen bakom restaurang Waldorf, om pappa Jung och mamma Ying. "Jag tycker att vi har väldigt kloka barn", säger Ying Hsia Kuo.
Även Joseph och George jobbar varje dag i restaurangen, där George bland annat tillagar husmanskost.
Frågan är om familjetraditionen kan leva vidare. Ying Hsia Kuo och Jung Fu Kuo har tolv barnbarn. Några bor i Toronto i Kanada, där syster Alice och andra delar av släkten slagit sig ned.
– Det vore kul om vår familjetradition fick leva vidare. Några barnbarn har sommarjobbat på Waldorf, men om någon vill ta över? Tyvärr har jag ingen spåkula. Vi får se vad som händer i framtiden, svarar Francis Kuo.
– Jag tror att varje förälder vill erbjuda sina barn en bättre framtid. Jag har gett mina barn frihet att själva välja vad de vill göra, säger Philip Kuo.