Även så här i efterhand ter sig den då 51-årige Bob Dylans spelning som remarkabel.
Sjöslagsgeneralen Tomas Linds bomb slog ner ordentligt när han för media berättade att det stora dragplåstret på Sjöslaget 1992 var Bob Dylan, ja den Bob Dylan. In i det sista var det många lulebor som undrade ”kommer han verkligen?”.
Betänk då att gatufestens stora scen stod på grusparkeringen nedanför Vattenfallshuset, alltså på samma ställe där Kulturens Hus står i dag. Hade vi placerat Bob Dylan på samma plats i dag hade det kunnat vara i parkeringshuset under Kulturens Hus, parkering som parkering.
Eftersom Bob Dylan var något av en musikens Greta Garbo, skygg, gav inga intervjuer och ibland ställde in var spekulationerna många. Jan Gille på bokningsbolaget EMA Telstar garanterade dock världsstjärnans närvaro.
”Dylan har spelat alla spelningar han har bokat i Sverige, så det är ingen fara lovade Jan Gille i NSD två dagar före konserten.
Kanske berodde det på en speciell känsla för Sverige. Bob Dylan har berättat om uppväxten i staden Duluth i delstaten Minnesota, där många svenskättlingar bosatt sig.
Klockan 22.36 så stod Bob Dylan i alla fall på scenen. Det var alltså sant. Mellan 20 000 och 25 000 hade samlats för att lyssna till den 17 låtar långa konserten. Jag vill minnas att Bob Dylan var sparsam med snacket mellan låtarna och när han så något var det svårt att uppfatta vad han sa.
Jag är dock övertygad om att ingen av oss som var med blev besvikna.
Tomas Lind som var arrangören bakom Luleås Sjöslag berättar den sanna historien om hur en av världens största kom att spela i Luleå:
”EMA Telstar var den dominerande aktören på den tiden. Inför första Sjöslaget ringde jag Thomas Johansson – han lyssnade artigt men vi fick inga artister via EMA. Efter arrangemanget ringde jag igen och berättade hur det gått – och sommaren efter fick vi bland annat Toto och andra via EMA! Som nu uppenbarligen trodde på oss. Stadsfestivaler av denna typ fanns i princip inte förrän 1990 (undantaget Storsjöyran) då vi, PDOL och Vattenfestivalen samtidigt såg dagens ljus.
En dag under förberedelserna vintern -92 och kom Kärstin Lundstedt,in till mig och sa att vi måste prata. EMA hade ringt och sagt att det fanns en möjlighet att få Bob Dylan till festivalen. Vi kände förstås att detta var stort men vred och vände på frågan under ganska lång tid.Det skulle kosta mycket pengar och hur attraktiv var Dylan just nu?
Praxis var att på denna typ av artister lägger ett bud som förs fram till artistens agent. Vi fick en indikation på vad som kunde vara ett seriöst bud, la det och det accepterades. Dylansällskapet kom på torsdagen, spelade på fredag och reste vidare på lördag morgon.
Under hela tiden fram till spelningen var Dylan i princip osynlig. Efter hämtning på Kallax och en titt in i vårt kansli försvann han upp till sitt rum(?). Hans assistent frågade mig om det fanns en skog, park eller liknande i närheten. Dylan brukade vilja ”go there before the show”. Jag beskrev vägen från hotellet ( SAS) till Udden.
Utanför vårt kansli hade en liten röd hyrbil stått parkerad. Irriterande i vägen för våra fordon. På fredag kväll – när vårt område öppnat och folk börjat strömma in körde den iväg. Jag mötte den i backen på Kyrkogatan. Assistenten körde och i baksätet låg Dylan. Nersjunken, gömd under en jacka med huva över huvudet.
Ekipaget kom till backstageområdet strax före spelningen, som då var, på order av Dylans säkerhetsansvarige helt utrymt från andra än deras folk och en från oss, Pelle Lind. Efter spelningen var Dylan, hans musiker med flera i vår artistlounge i restaurang Amphion.
Lugn avspänd, småpratande vid ett bord med sin säkerhetsvakt vid bordet intill. När området stängt var jag in en sväng på Amphion. Utrustad med en av våra affischer och en tuschpenna fick jag ett handslag, hans autograf och vi växlade några ord om konserten.
Jo, det var dyrt – cirka 1 miljon kronor. Men i dessa fall står de också för resa till och från spelningen – vilketkan bli mycket pengar för en redan dyr svensk artist med stort band/följe... ”
Det går många historier om Bob Dylans luleåbesök. Att han skulle ha gjort privata spelningar, bott hos en privatperson och så vidare. Vad vet du om det?
– Jag Har ingen aning om det är sant - men man ska väl aldrig kolla en bra story? Jag har även hört andra och om mängder av människor som mötte honom på stan under festivalen.
Vad tyckte han om spelningen i Luleå ?
– Han frågade om vi var nöjda. När jag sa att vi tyckte det var en fin konsert svarade Dylan: ”Roligt att höra. Vi har också haft trevligt”.
Sjöslaget arrangerades under åren 1990 - 95 med uppehåll 1994.