Det är lunchtid. Vi träffas hemma i Nisse Sjöös kök. Han har kört hem från jobbet på Ragnsells i dammsugarbilen och han värmer en färdig rätt i mikron medan vi andra dricker snabbkaffe. Det ser ut som pasta i någon slags grönsakssås och mellan första och andra tuggan säger han:
- Såg ni inte företagets stolthet där ute på gatan. Haha, ja, det är väl bra att ha ett dyngjobb, då får man mycket inspiration.
Sedan dagis
Tillsammans med Samuel Malm, som han har känt sedan de var "pyttesmå och gick på dagis", spelar han i electropopduon Cultricity. Ett band som, trots att det bara spelat ihop i knappt ett och ett halvt år, bokstavligen sprutar ur sig material.
Ni brukar omnämnas som väldigt kreativa - stämmer det?
- Ja, ibland kanske vi till och med är lite för kreativa. Vi skriver väldigt mycket låtar. Vi har alltid nytt material när vi spelar, säger Nisse Sjöö..
- Vilket kanske inte är så bra alla gånger. Publiken hinner ju inte lära sig låtarna. Men vi har en låt som vi alltid spelar, det är Weekdays, fyller Samuel Holm i och fortsätter:
- Men mycket handlar om prylar. När vi har köpt nya, bättre maskiner, har vi också gjort nya låtar.
Trummaskin
Både Samuel Malm och Nisse Sjöö har vuxit upp med musik omkring sig och olika bandkonstellationer har avlöst varandra. Det som i dag är Cultricity började som en rolig grej och lite som ett experiment sedan de budat hem en gammal trummaskin från 80-talet.
- Vi är båda Svartöstanbarn och det var kanske lite svårt att värja sig när man bodde i ett hus belamrat med saker att trumma på, skrattar Samuel Malm.
- Ja, men farsan har aldrig tryckt det på mig. Det behövdes inte, säger Nisse.
Upptäckarglädje
Den omtalade kreativiteten förklarar de dels genom upptäckarglädjen som fortfarande finns där, dels genom de fina möjligheterna att repa.
- Vi kan repa nästan när vi vill och gör det väldigt ofta. Inte för att vi måste utan för att vi tycker att det är så kul, säger Nisse Sjöö.
Måste ni vara mer kreativa för att ni bara är två?
- Njä, men det är nog lättare att vara det. Det tar inte lika lång tid att komma på och få igenom saker. Sedan är vi så bra kompisar att det är väldigt enkelt att jobba ihop.
Och nackdelarna med att vara så få?
- Ibland kan det kännas som att det saknas något. Ofta kan vi ju lösa det, men det får inte bli för stelt. Det ska inte kännas som att en robot spelar. För även om vi spelar electro så vill vi hålla det levande. Men vi letar fortfarande efter den där ljudbilden som vi vill ha, säger Samuel Malm.
Mest moll
Nisse Sjöö har ätit klart och slänger den svarta, lilla plastbyttan i soporna. Dammsugarbilen står nere på gatan och väntar. I en drömvärld säger de båda att de skulle vilja repa ännu mer. Vintern har inneburit spelningar nästan varje helg. Antingen med det egna bandet eller med Magnus Ekelund och Stålet. Så tiden att leta reda på det rätta soundet har varit knapp. Och snart är det vår.
- Vi är nog mest kreativa på vintern. Och det har väl med mörkret och kylan att göra. Det flesta av våra låtar går ju i moll, säger Nisse Sjöö.