Dorota Maslowska slog ned med dunder och brak som 19-årig romandebutant i Polen år 2002 och fick landets motsvarighet till Augustpriset. Hennes ”Polsk-ryskt krig under rödvit flagga” översattes till andra språk, men det har dröjt till nu innan den kommer ut på svenska.
Det kanske inte är så märkligt att svenska förlag dragit sig, för det är ingen enkel bok att ta till sig, ingen rak berättelse som kan följas i en lättläst prosa. Efter de första sidorna går tankarna till översättaren, som måste ha gjort ett fantastiskt jobb att förvandla polsk ungdomsslang till svensk ungdomsslang, liksom polska kraftuttryck och populärkulturella klichéer.
Dorota Maslowska är krävande att läsa, textsjoken långa och utgångarna få. Där finns ingen vanlig dialog utan ett slags indirekt dialog, i stil med: ”Då säger jag plötsligt till Angela: ryssarna har förgiftat Kickan. Angela bara: ja kanske det. Då blir jag förbannad för det börjar bli allt tydligare för mig.”
Den som klarar Maslowskas snåriga prosa kan sedan försöka följa det som händer i den lilla polska staden bland halvkriminella ungdomar och en borgmästare som organiserar en ”ryssfri dag” för att jaga bort alla ryska gatuhandlare och försäljare. I borgmästarens kampanj ingår också att stadens invånare måste måla sina hus rödvita, alltså den polska flaggans färger, för att visa sin patriotism.
Så även om vi inte tjuvkikat på tryckortssidan så inser vi att handlingen utspelar sig i den tid när Sovjetunionen fallit samman. Den yrvakna patriotism som Maslowska skildrar har mognat till en nationalism med otäcka drag i rapporterna från dagens Polen.
Den som vill få sig till livs en lättsmält historia ska inte läsa ”Polsk-ryskt krig under rödvit flagga”. Hade det inte varit för att skriva en recension hade boken lagts åt sidan efter de första sidorna.
Då kanske Dorota Maslowska i stället ska ses på teaterscenen. Hon är mera känd som dramatiker och regissören Natalie Ringler har satt upp hennes pjäser ”Två fattiga rumäner” och ”Metallflickan” på Folkteatern i Göteborg respektive Teater Galeasen i Stockholm. Båda dessa pjäser lovordades av teaterkritikerna.