Dukat som förr i tiden
Skådebröd och smörstapel. En ljusstake smyckad i silkespapper.I Storgården på Hägnan råder redan stilla julstämning.
Fotograf: Lennart Jönsson
Foto:
- Det är en rik gård från slutet av 1800-talet, något man bland annat kan se på det upphöjda taket. Den här dukningen är tänkt att stämma överens med de förhållanden som rådde. Det enda som inte är verklighetstroget är antalet platser. På en gård av den här storleken bodde ofta två generationer plus barn, drängar och pigor, säger Lena Gründel, museipedagog.
På det lilla kaffebordet står en kanna, en gräddsnipa och en sockerskål, allt tillverkat i nickel. Finporslinet i form av kaffekoppar och fat är från Rörstrand. Ett kakfat med pepparkakor, struvor och rullrån väntar på julgästerna.
Lena Gründel berättar målande om maten som kan ha varit aktuell på julbordet: grisfötter, syltor, korv, lutfisk, sallat, vattlingon och risgrynsgröt. Till vardags var kornmjölsgröt det vanliga i Norrbotten, men till jul bjöds det på risgrynsgröt.
Det märks att mattraditioner ligger henne varmt om hjärtat. Hon arbetar för närvarande med Matpraktikan, en skrift som innehåller recept och sedvänjor från länet och ska fungera som en studiehandledning till en annan Hägnanproduktion: Mat och människor under tre sekler.
Hur ser det ut hemma hos dig i jul?
- Jag är väldigt traditionell. Bland annat byter jag till rött tyg i kökssoffan och lägger in röda trasmattor. På julbordet har vi en röd duk i daldräll. Porslinet har jag ärvt efter min mamma, det är vitt med guldkant. Många tända ljus har vi också förstås.
Inspireras du av de julförberedelser ni gör på Hägnan?
- Ja, men kanske främst av recepten. Hinner jag gör jag alltid mjölost, en festrätt från Nederluleå som man helst äter med åkerbärssylt. Den är oerhört god.
Så jobbar vi med nyheter