Dubbelt upp för Krunegård
Festivalaktuella Markus Krunegård släppte självcensuren och förlöste sig själv i två nya album:- Jag har känt mig ostimulerad, säger han.
Markus Krunegård släppte två album samtidigt: ”Prinsen av Peking” och ”Lev som en gris dö som en hund”.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
- Att byta fokus är ett enkelt sätt att undvika självkritik. Solokarriären känns fortfarande som en kreativ fristad trots att det har blivit det mest framgångsrika jag har gjort. Är det någon gång jag borde ha drabbats av prestationsångest så är det nu, säger Markus Krunegård, och fortsätter:
- Jag har känt mig ostimulerad. Man vill sätta upp målsättningar som känns fräscha och i bästa fall lite skrämmande. Men det är också förlåtande om du bestämmer dig för att skriva 35 låtar, du kan alltid skära ned det till tio låtar om det inte håller. Jag har lurat mig själv på ett lyckat sätt.
Albumen är helt fristående, vad skiljer dem åt?
- Prinsen av Peking är lite lyxigare, lite dyrare. Storbolagspop i bra bemärkelse. Lev som en gris... är mer suggestiv, mastig, långdragen och dansant.
Britpopen som referens
I ivern finns det också tillfällen när han stannar upp i det rastlösa gatlopp som utgör Prinsen av Peking och Lev som en gris dö som en hund. Som i Natt efter natt: En ballad fullständigt nedstänkt i blått, rött och vitt.
- Brittpopen var mitt musikaliska uppvaknande och lever kvar som referens. Speciellt på den här skivan. Natt efter natt är en låt som jag skrev efter att ha suttit och spelat Stone roses I wanna be adored. Tillsammans med Aquas Barbie girl och Run to the hills är det en låt som alltid har hängt med mig.
Så jobbar vi med nyheter