"Här trivs vi och lever vårt bästa liv", säger Rebecka och Carolina.
Med slutna ögon sträcker hittekatten Hans-Konrad lojt på sig i trädgårdssoffan. Han lever sitt bästa liv med två kattkompisar och skogen runt knuten.
Det finns totalt 47 sittplatser i Carolina Heimdahl och Rebecka Westerbergs trädgård. Alla är omgärdade av grönska och vacker blomning. Trädgårdens olika rum bjuder på en anslående utsikt över Luleälven, där Mjölkudden och Notviken syns på andra sidan vattnet.
Det pampiga huset är daterat till 1909, men är troligtvis äldre.
Det guldglittrande flaggspelet vajar lätt i den varma sommarbrisen och påminner om förra helgens sommarfest. Den är en tradition som paret tagit med sig från kolonilotten till det nya parhusets trädgård i Karlsvik.
Hit flyttade de mitt i sommaren förra året.
– Vi bodde i en vindstvåa mitt i stan och hade kikat på hus ett tag. Först hade vi ett år då vi rekade utbudet och vad vi egentligen ville ha och sedan började vi gå på visningar på allvar, berättar Carolina.
Vackra blommor ramar in sittgrupperna.
Redan under ”rekaråret” hade paret upptäckt en dold skatt i Karlsvik.
– Vi hade nog aldrig ens tänkt att det gick att bo här, men vi brukade ofta bada på Niporna. En gång när vi var på en badutflykt upptäckte vi att det fanns ett parhus till salu på Arbetarvägen och bestämde oss för att kolla upp det, säger Carolina.
Paret åkte förbi huset och gillade det de såg – sekelskiftescharm och utsikt över vatten.
Det finns gott om sittplatser och mysiga "rum" i parets trädgård.
– Vi var inte riktigt redo för husköp ännu, så det blev ingen affär. Men vi hade fått upp ögonen för Karlsvik, säger Rebecka och berättar om en vinterkväll ett år senare, när hon och Carolina hade middagsbesök i lägenheten i stan:
– Jag scrollade lite bland mäklarnas hemsidor och fick se att det här huset var en kommande försäljning. Vi blev eld och lågor och kände redan då att vi hade hittat vårt hem.
Köket har fått ny färg och en rullande köksö i rostfritt.
Köket var tidigare knallrött. Nu är det målat i en grön linoljefärg.
Rebecka har tagit fram träet i trappan och Carolina har målat panelen.
Med fönstret på glänt bjuds sommaren in i ett av gästrummen.
I matsalen samsas olika stolar i vitt runt matbordet.
Skåpet, som en gång stått i en kemisal på Hermelinsskolan, fyndade paret på Marketplace.
Redan nästa morgon ringde hon mäklaren för att få mer information och när det var dags för visning var Rebecka och Carolina bland de första att vara på plats.
– Normalt brukade jag alltid gå runt och fota husen vi tittade på, men nu ville jag bara gå runt och känna in atmosfären. När vi gick ut från visningen var vi helt överens och sa ”japp, det köper vi!”, säger Carolina och berättar de var bortresta när det var dags för den andra visningen. Men hennes pappa gjorde en grundlig genomgång av byggnaden och passade på att gå runt och prata med de närmsta grannarna.
Sedan drog budgivningen igång och en nervös tid väntade där paret försökte tänka tanken att huset kanske inte skulle bli deras trots allt.
– Men vi vann och i mitten av juli gick flyttlasset. Det kändes helt rätt från första stund och vi började renovera bara några dagar efter inflytt, säger Rebecka.
Under laminatgolven dolde sig gamla trägolv som slipats och såpskurats, ett digert jobb som Rebecka tog sig an. Det är också hon som slipat innertrappan och behandlat det med linjeoljevax med vitpigment.
– Becka slipar och jag målar, säger Carolina och visar prov på det senaste projektet som är en klädhängare och ett pelarbord hon köpte på loppis av grannen.
Carolina har även gett det tidigare knallröda köket ny linoljefärg i grönt – en kulör som återkommer på flera platser i huset. Paret har målat om väggar och panel och har ständigt nya planer för huset. Ett tvättnedkast blir nästa projekt.
– Sedan vill vi fixa bättre förvaring både i måleriet i källaren och i snickeriet som vi har i en stuga på gården. Vi tar tillvara sådant som redan finns och köper nygammalt på Marketplace, exempelvis det stora skåpet i matsalen, säger Carolina och berättar att det troligen stått i en kemisal på Hermelinsskolan tidigare.
"Vi har redan fått en jättefin potatisskörd", säger Rebecka och visar upp potatisar i rött och gult.
Det är inte bara huset som genomgått ett förvandlingsnummer, även trädgården har blommat upp – i ordets rätta bemärkelse.
– När vi flyttade in fanns bara träaltanen och en gräsmatta. Vi har alltid gillat att odla och hade en prunkande kolonilott innan vi blev med hus. Det första vi gjorde var att snickra ihop en planteringslåda till framsidan. Vi ville att våra gäster skulle mötas av något fint, säger Rebecka.
Solrosplanteringen var den första som kom till när Rebecka, med Carolinas hjälp, började bygga en trädgård.
"Att plocka buketter från den egna trädgården är livskvalité", tycker Carolina.
Trälådan är fylld av högresta solrosor och maffiga dahlior, som Carolina plockar ihop en bukett av och konstaterar att det är en rikedom att kunna skörda både blomster och ätbara grödor utanför dörren.
"Jag gillar att måla med linoljefärg. Det är inte lika besvärligt som man kan tro", säger Carolina.
Carolina nyper bort blommor som blommat klart.
Rebecka radar upp tomater för att mogna i solen.
Carolinas farmors och farfars ungdomsbild har blivit en fin tavla i parets sovrum.
I matsalen finns en av husets flera eldstäder.
Byrån med många lådor kommer från ett urmakeri och står i husets gästrum.
Sovrummet med vacker utsikt mot vattnet.
Från allrummet på övervåningen når man vindsvåningen via en lofttrappa.
Parets trädgård består av olika rum, som avgränsas av planteringar och en portal som blickar ner mot vattnet. Köksträdgården är placerad nära entrén, men här finns också tomatodlingar och potatisland som redan gett riktigt med skörd.
Katten Göran är en av två som flyttat till Rebecka och Carolina från Kattakuten.
Hans-Konrad är en av familjens hittekatter.
Katten Affe är den enda som kom till familjen som kattunge. "Vi kunde inte motstå honom", säger Rebecka.