Det var en varm sommardag 2007. Mitra Sohrabian satt och fikade i en väninnas kolonilott vid Hertsön. En kurdisk man kom gående på grusgången, helt klädd i svart. Och det var någonting med mannens försiktiga sätt att ta av sig skorna när han klev in genom grinden.
– Jag kunde inte släppa det. Jag kände att jag måste göra en film om den kurdiska mannen. Ofta känner jag så starkt för en idé att jag måste göra det, annars spricker jag. Det gick inte att sova, hjärnan surrade på om filmen hela tiden, säger Mitra Sohrabian.
Två år senare, efter många cykelturer till Hertsö koloniområde med kamera och stativ på cykelkärran, var filmen "Längtan" klar.
Det var samma bultande känsla som uppstod första gången Mitra Sohrabian läste om författaren och konstnären Heide Krönlein i NSD.
– Hon var knasig, men det var någonting bakom den där knasigheten.
Inspelningen av filmen om Heide Krönlein, "Jag, den ropande rösten i öknen", pågick under 2011 och 2012.
Mitra Sohrabian trodde först att hon hade att göra med någon som var olik henne själv: Mitra, storstadsbon, som istället för att bli läkare i Iran valde att som 17-åring flytta till London för att studera film. Hon som aldrig upplevt krig, vad hade hon gemensamt med Heide, som växte upp i Tyskland under andra världskriget? Heide, som förvaltar över en 2000 kvadratmeter stor trädgård i Vuollerim och vet "allt" om naturen?
– Jag stod där och filmade i hennes trädgård, och det var fantastiskt varmt. Det är alltid varmare i Vuollerim, och den här gången var det liksom ångande hett. Det blåste ingenting. Det var insekter, det var mycket energi i luften. Och där slog det mig att Heide och jag är ganska lika ändå, säger Mitra Sohrabian.
I filmen berättar Heide Krönlein om den perfekta frukostmackan. På den har hon pesto gjord på örter från den egna trädgården.
– Hon är en riktig livsnjutare! Och det var någonting jag verkligen lärde mig under tiden jag var hos henne. Hon njuter av livet på så enkla sätt. Det är hennes sätt att överleva, säger Mitra Sohrabian.
Och efter två somrar i Heide Krönleins trädgård ville Mitra Sohrabian ha en egen. Det är i den hon sitter idag – en kolonilott vid Hertsön, där hon spelade in sin första dokumentärfilm.
– Blommorna är meditation för Heide. De finns där för henne. Vi bär alla på sorger inom oss, stora eller små. Vi behöver läka och meditera. Det behovet är samma hela livet, säger Mitra Sohrabian.
Fotnot: "Filmen om Heide" visas i SVT måndag den 4 augusti kl 18.15.