Djupa dalar och höga toppar på stora scenen
KonsertJill JohnssonStora scenen, torsdag, kl.22.30
Foto: Göran Ström
Man må ogilla hennes slätstrukna countryschlager hur mycket man vill, men det genomslag hon får - och har fått på konsert efter konsert under våren - går inte att ignorera.
Hennes senaste album Music Row sålde guld här i Sverige. Det består av idel låtklassiker av legender som Dolly Parton, Chip Taylor och Rolling Stones. Och visst är det njutbart att höra sådana musikhistoriska milstolpar i en optimal inramning som denna: en perfekt sommarkväll, den största scenen på PDOL, med skickliga musiker och en Jill Johnson som efter de regelbundna besöken i Nashville har utvecklat en riktigt bra countrysångteknik.
Jolene och Why’d You Come in Here Looking Like That av Dolly Parton sticker påtagligt ut från mängden. Dessvärre är Jill Johnsons egna låtar av märkbart sämre klass. Hennes bidrag i melodifestivalen 2003, Crazy in Love, har dock sin schlagercharm. Och trots att den spelas i början går den ouppvärmda publiken igång riktigt bra. En rivstart på konserten.
You Better Think Again som skrevs delvis av Jill själv under det senaste besöket i Nashville, är desto sämre.
Enformigt och uttryckslöst, utan någonting annat än Jills röst som lyfter upplevelsen.
För hon är de facto en grymt karismatisk sångerska. Det finns inte många av hennes kaliber i Sverige.
Hennes röst har egen karaktär och fungerar lika bra i den riviga Tumblin Dice (Rolling Stones) som i den väldigt avskalade versionen av balladen Love Hurts (inspelad av bland andra The Everly Brothers och Nazareth). Jill Johnson sitter stillsamt på scenkanten i den sistnämnda. Publikkontakten ser ut att bli väldigt intim.
Men, hennes egna låtskrivande lämnar fortfarande en hel del att önska.
Så håll dig till klassikerna Jill. På så sätt slipper dina konserter få lika djupa dalar som höga toppar.
Så jobbar vi med nyheter