Igår kom uppgiften att myndigheterna verkat hitta samsyn kring Norrbotniabanans sträckning genom Luleå stad. Den västliga dragningen över Gäddvik är nu nedprioriterad och det är den östliga riktningen förbi flygplatsen och med en jättebro över vattnet mellan Hamnholmen och Svartöstan som gäller. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att ett sådant besked tas emot med fasa bland stugägarna på Hamnholmen. Men när Norrbottens Media besöker idyllen är det en annan känsla som ligger överst – skepsis.
– Jag förstår inte hur de tänker med att dra den så långt västerut, det går inte att dra en tågkurva i nitti grader, säger Lennart Åström.
Han och hustrun Birgitta har haft stuga på holmen sedan 1988 och har hört pratet om Norrbottniabanan förr. Lennart Åström har dessutom jobbat på SJ och det är därför han synar idén att förlägga sträckningen långt västerut.
– Tittar du på kartan så ser du att det skulle bli en alldeles för snäv kurva, säger Lennart Åström som istället tror att bron kommer att starta närmare Tjuvholmssundet – om det finns pengar.
– Detta kommer ju bli ohyggligt dyrt, så jag tror det när jag ser det.
Birgitta Åström säger att de inte är kritiska till själva idén med Norrbotniabanan.
– Tanken är ju god, ur klimatsynpunkt och så. Jag tror inte att en bro nödvändigtvis stör så mycket, men det är klart att en jättestor bro antingen på bakgården eller som en del av utsikten är en förändring.
Sedan räknar hon åren.
– Jag är 64 nu, om de kommer igång om tio år är jag 74, sen är det klart om 84 år. Man kanske hinner dö innan något händer, säger Birgitta Åström.
Deras granne Mattias Blomberg är konkret:
– Jag vill inte ha Norrbotniabanan förbi här. Helst.
Österut, efter höjden där en bro skulle kunna passera, har Viveca Nording köpt en stuga för bara fem år sedan.
– Vi visste att det kunde bli så här, så det var en chansning. Det är ju värsta guldstället här och om vi måste sälja eller bli inlösta vore det ju oerhört tråkigt, säger hon.
Lite närmare Tjuvholmssundet har Arnold Gard sin stuga sedan år 2000 och för tio år sedan var Hamnholmen aktuellt som ett alternativ innan det övergavs till fördel för den västliga sträckningen. När jag går in på gården så säger Arnold Gard:– Jaha, jag förstod att ni skulle komma.
Han sade redan 2009 att planerna om brobygge lade en död hand över området, men det blev inte riktigt så, ett visst generationsskifte har påbörjats i stugområdet som är ett av Luleås äldsta.
– Men nu börjar det igen. Tänk hur det kommer att bli under byggtiden, ska Svartöstan bli en grusgrop? Sen när det väl är klart betyder det ju döden för Luleå som båtstad, säger Gard.Han sveper med handen mot två segelbåtar som glider förbi mot Tjuvholmssundet.
– Hur hög ska bron bli? 30-40 meter? Det går nästan inte att förstå hur den ska se ut. Men det kommer ju bli svårt för båttrafiken, även om de gör bron hög.
Längst västerut på Hamnholmen har Anita och Tommy Liljergren sin stuga, även de har varit med från början och gått på möten i Kulturens Hus om vad det skulle innebära om Norrbotniabanan passerar runt knuten.
– Det har varit svårt att tro på, så orealistiska planer. Ett tag skulle de riva varvet. Sen var det tal om en fyr precis utanför vår kustremsa, säger Tommy Liljergren.Han tror ändå att det kan bli bra – om det görs rätt. Anita Liljergren är inte lika säker.
– Grundidén är ju god, ett tåg är bra för miljön och det behövs ju. Men den här osäkerheten som har varit under flera års tid är det värsta. Att få höra nya planer gång på gång och aldrig få ett klartecken.
– Sen är det ju även nu så långt in i framtiden att det är svårt att förhålla sig till.