På ett av stadens kaféer i ett köpcentrum under ombyggnation träffas jag och Magnus Ekelund. Anledningen är såklart nya kritikerrosade plattan Det definitiva drevet med Magnus Ekelund och Stålet. Förutom han själv består Stålet av Jakob Westerlund, Nils Sjöö, Samuel Malm och Johannes Andersson. Men vem är Magnus Ekelund?
Jag förväntar mig att få höra om hans rötter i Jokkmokk och den tidiga karriären med Elmo. Kanske lite om att han flyttade till Luleå för att plugga på gymnasiet och sen återvända till inlandet. För att senare flytta till kusten igen. Och den här gången för att bli kvar.
I stället blir svaret att han är en sådan person som måste få uttrycka sig.
- Jag måste få göra mina grejer hela tiden. Då fungerar jag bäst och då är jag snällast, säger Magnus Ekelund.
Fyllde titel med låtar
Han sjuder av kreativitet och verkar inte ha några problem att ge utlopp för den. Både via bloggen på Djungeltrumman och v-loggen och så klart på scen via musiken. Ett bevis på detta torde vara Det definitiva drevet som bara tog cirka två och en halv vecka att både skriva och spela in. Magnus själv verkar uppriktigt nöjd med plattan och beskriver den som visionsbaserad.
- Jag fick en idé och kände att jag hade mycket att berätta. Men det var lite svårt att komma igång. Vad skulle jag bli avundsjuk på, som någon annan gjorde? På så sätt hittade jag titeln Det definitiva drevet, säger Magnus Ekelund och fortsätter:
- När jag hade titeln fyllde jag den med låtar.
Han beskriver skivan som kronologisk. Den följer en tidsaxel som även är Magnus egen.
- Den börjar med att jag är själv och far runt och inte vet vad jag håller på med. Sen träffar jag min fru. Jag vill jag förklara vem jag är historiskt och på slutet knyts allt ihop.
När så mycket strömmar ut måste du ju fylla på med något - vad inspirerar dig?
- Nu för tiden har jag sån tur. Jag är kompis med många av de jag ser upp till mest. Christian Ramirez i Park Hotell bland andra. Också självklart Jakob Hellman och Matti Alkberg.
Brejket
Magnus har samarbetat med de båda sistnämnda och jag undrar om det inte är lätt att hamna i deras skugga. Alkberg och Hellman får ändå ses som giganter i branschen. Till svar får jag ett kort och koncist nej. Något sådant utgångsläge har han aldrig.
- Vi brukar skoja och säga att nu har jag brejkat. Som om det är det man vill. Bara för sakens skull synas och bli känd. Men då hade jag ju aldrig bott kvar i Luleå, säger Magnus Ekelund och fortsätter:
- Jag får snarare ett utbyte och är glad att de ens vill göra grejer med mig. Jag tycker det är skitroligt att ta in gäster och att gästspela hos andra.
Men ambitionen att bli rockstjärna då? Finns inte den, undrar jag. Magnus medger att han nog lever en klassisk rockdröm.
- Men det är inget jag kan säga att jag vill bli. Jag vill snarare säga att jag är en bohem. Det är viktigare att ha frihet framför rutin och trygghet. Det är mer värt att jag kan göra vad som faller mig in. Samtidigt är väl det definitionen av en rockstjärna, antar jag, hehe.
Förändring
I dagarna har Supernova, första singeln från skivan, fått rotation på P3 och i helgen spelar Magnus Ekelund och Stålet efter Kent på Cirkus i Stockholm. Hela sommaren är uppbokad med spelningar på diverse festivaler och klubbar. Och att Magnus faktiskt har brejkat är nog mer än bara något att skoja om. Norrbotten är i förändring likt det skramliga köpcentrum vi sitter i. Det är inte bara nyetableringar av multinationella företag och en växande gruvindustri som står för förändringen. Kulturen och konsten sjuder och bubblar. För trots att Magnus lämnat Jokkmokk för Luleå bor han fortfarande bor kvar i Sápmi och Norrbotten. Och han har den nya synen på vår region. Stolt och nästan romantiserande.
- Det sista jag vill vara är del av en arg minoritet som bara står och fäktar i luften. Det är bättre att bara kunna göra en låt som folk kan ta till sig, säger Magnus Ekelund.