"Det viktiga för gamla är att skratta"

Han är 91 år gammal. Datorn har sin givna plats i lägenheten. En digitalkamera ligger på bordet och han tar upp den och visar sin senast tagna bild. - Titta, det är Barack Obama. Jag tog en bild på teven. Att Obama blev kvar som president var det bästa som kunde hända, säger Sven Stigsäter.

"Ett billass kol och skrot var allt som återstod när mitt hus i Rutvik hade brunnit ner till grunden", säger Sven Stigsäter.

"Ett billass kol och skrot var allt som återstod när mitt hus i Rutvik hade brunnit ner till grunden", säger Sven Stigsäter.

Foto: Simon Eliasson

Luleå2012-11-12 06:00

Världen har just fått veta att Amerikas förenta stater får behålla sin president i ytterligare fyra år. Republikanen Mitt Romney drog det kortaste strået och har gratulerat Barack Obama till segern. Sven Stigsäter har full koll på alla de senaste nyheterna. Radion står på i hans sovrum. I det kombinerade vardagsrummet och köket står teven på. För tillfället följer Sven Stigsäter en direktsänd debatt i riksdagen som handlar om bland annat invandring.

Ideellt arbete
Sven Stigsäter har själv bedrivit ideellt arbete bland invandrare och flyktingar i Luleå.

- När de behövde permittera folk från järnverket där jag jobbade som elektriker i 30 år så valde jag att sluta med avgångsvederlag. För att mota ensamheten som uppstod åkte jag till gamla Lv 7 som då var fyllt med flyktingar från inbördeskrigets Jugoslavien. Jag frågade om jag kunde vara till någon hjälp. Resultatet blev att jag fick organisera utflykter ut i länet som jag kan på mina fem fingrar, säger han.

Han berättar också om hur han har bekostat tre flyktingpojkars universitetsstudier.

- Nu är en av dem advokat och två är civilingenjörer. För tre år sedan åkte jag till London där han som blev advokat bor och arbetar. Jag stannade en vecka. Det var trevligt.

Projekt med barn
Under tiden när Lv 7 i Luleå var flyktingförläggning tog han också med barn därifrån på utflykter i naturen.

Han hade även ett projekt med svenska skolbarn som gick ut på att ge dem insikt i hur barnen som hade flytt undan kriget i Kosovo hade haft det under flykten: Skolbarnen fick komma till Rutvik där Sven Stigsäter har bott under större delen av sitt liv. Där tog han dem i sitt traktorsläp och körde genom skogen, sedan fick de promenera upp på ett berg. På berget fick de vila sig och äta en medhavd matsäck. Efter att ha promenerat ner igen körde Sven tillbaka dem till utgångspunkten för utflykten.

Stolt över barnbarnen
Sven Stigsäter berättar om sitt och familjens liv på jordbruksfastigheten på Smörbergsvägen i Rutvik, om tiden med hustrun Hellin och sönerna Kjell och Jan. Nu är han änkeman och bor i en lägenhet i anslutning till äldreboendet Radiomasten på Mjölkudden i Luleå.

- Hellin hade en njursjukdom och gick bort för åtta år sedan, Jag skötte om henne de sista åren, säger han.

Sonen Kjell bor i Stockholm. Jan bor på fastigheten i Rutvik. Båda har familjer och Sven Stigsäter säger stolt:

- Alla mina barnbarn har studerat på universitet och är akademiker. Ett barnbarn ska flytta till USA där hennes man har fått ett bra arbete som civilingenjör.

Dramatisk brand
Sven Stigäster önskar att han själv skulle ha haft möjlighet att studera vidare när han var ung.

- Men jag gick bara sjuårig folkskola. Under senare år har jag läst kurser på universitetet,.

Sedan berättar han om en dramatisk brand för drygt tre år sedan i huset i Rutvik. Han bodde kvar i det då och lyckades rädda sig ut genom att klättra genom ett fönster. Han hade ådragit sig lättare rökskador och fick vara på Sunderby sjukhus för att andas syrgas.

- Några dagar efter branden ringde jag till Älvsbyhus och beställde ett nytt hus. Barnbarnen fick vara med och välja vilket hus vi skulle ha, säger han.

Drabbad av stroke
För en tid sedan drabbades Sven Stigsäter av en stroke, eller "en stork" som han själv säger.

- Jag blev räddad av sonen i en av "mina" invandrarfamiljer. Han kom när jag låg på golvet och lyfte upp mig så att jag fick luft. Jag höll på att dö, men jag blev inte rädd. I en sådan situation kommer tron in, säger han.

Han låg på Sunderby sjukhus för medicinsk behandling och för rehabilitering. Han blev inte helt återställd men klarar sig i sin lägenhet med hjälp av hemtjänsten och med rullator kan han röra sig utomhus.

- Inne klarar jag mig utan rullatorn men jag vill helst ha något att stödja mig mot hela tiden.

Men som sagt var: Sven Stigsäter har inte slutat hänga med. Han håller koll på vad som händer nära och långt ifrån. Han engagerar sig och håller sig sysselsatt. På köksbordet ligger ett nyhetsbrev från Socialdemokraterna i Luleå. Där ligger också Svens släktforskarpärm. Han berättar ivrigt om sin egen och hustrun Hellins släkt.

Gröt livsviktigt
- Min släkt kommer på pappas sida från Snapphaneland på gränsen mellan Småland och Skåne. Jag har följt den från 1700-talet.

- Hellins pappa hette Taavola och härstammade från Italien och Tornedalen. Taavola är ett italienskt namn. Det kom många kopparblåsare från Italien till Sverige.

Innan vi lämnar Sven Stigsäter berättar han under stor munterhet att han ingår i en skrattkommitté på Fyren som är en mötesplats för äldre i Luleå.

- Det viktigaste för gamla är att skratta. Vi berättar historier och skrattar.

Att säga "stork" i stället för "stroke" är ett uttryck av Svens humor. Den gör det lättare att leva med sviterna efter den mindre hjärnblödningen.

Havregrynsgröt och kaffe är andra livsviktiga inslag i hans liv.

- Havregrynsgröt med en klick sylt är den bästa mat jag vet. Kaffe är medicin, jag har hört på teve ett det innehåller småämnen som är bra för hela kroppen, säger Sven Stigsäter.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om