"Det sa klick när vi träffades"

Esperanza är en internationell kvinnoförening i Luleå. Den har funnits och föreståtts av Magdalena Urgell i 13 år. Genom åren har invandrade kvinnor i alla åldrar fått hjälp och stöd att komma in i det svenska samhället här. Och de har fått uppmuntran att utveckla sig på alla möjliga sätt. Unga tjejer har uppmanats att utbilda sig - det har varit något av Magdalenas mantra gentemot dem. Och det har gett resultat.
Öppnade dörr
Magdalena Urgell räknar upp namn på den ena unga kvinnan efter den andra som är mitt uppe i universitetsstudier, på väg mot spännande, välbetalda statusyrken.
- Tre kvinnor är snart färdiga tandläkare. Någon läser juridik. Andra läser på Chalmers. I Uppsala finns också mina tjejer, säger hon.
Tillbaka till förhållandet Magdalena Urgell och Elsy Hedlund.
- Elsy var den person som öppnade dörren till det svenska samhället för mig. Det var där min integration började och dialogen uppstod, säger Magdalena.
Träffades i Karlskrona
Elsy Hedlund berättar om hur de träffades för första gången på Kvinnor kan-arrangemanget i Karlskrona år 1996. Arbetsförmedlingen hade bjudit med Magdalena för
att hon skulle få träffa duktiga svenska kvinnor. Själv var Elsy där i egenskap av kvinnlig affärsrådgivare i Kalix.
- Vi bodde på samma vandrarhem och en kväll när alla andra gick till Ronneby brunn för att roa sig blev vi kvar. Vi började prata och delade på en flaska vin. Sedan dess har vi varit vänner.
Elsy blev kassör i Esperanza och är det fortfarande - trots att hon numera bor i Strängnäs. När vi träffas i Tornhuset där föreningen håller till är det dagen före årsmötet och Elsy har kommit resande för att vara med. Lika viktigt är att umgås med Magdalena.
Med åren har Magdalena lärt känna Elsys familj, hela hennes släkt och den kultur hon kommer från.
Tog emot fosterbarn
- Jag kommer från Kukasjärvi i Kalix kommun. Vi var tio syskon, fyra flickor och sex pojkar. Pappa var beredskapsarbetare. Mamma tog hand om hem och barn och hade kafé hemma för militären. Mormor dog i sin sista barnsäng och mamma tog hand om sin lillebror och också morbröder. Mamma och pappa tog också emot 15 fosterbarn från Stockholms-området, säger Elsy Hedlund.
Hon berättar att det uppstod viss avundsjuka bland henne och de andra syskonen mot att fosterbarnen fick "sova bakom mammas rygg". Samtidigt fanns det förståelse för att barnen behövde all trygghet de kunde få.
Duktiga kvinnor
Magdalena Urgell ser en klar koppling mellan solidaritetstanken i Elsys hem och den som Elsy sedan visat gentemot Esperanza och invandrar- och flyktingkvinnorna.
Elsy berättar leende om när
hon tog med sig Magdalena till ett brödbak i en bagarstuga i hembygden.
- Magdalena fick problem med alla moment - från deg till gräddning. Men så började hon dansa med bakspaden i hand och plötsligt lyckades gräddningen.
Magdalena hyllar Elsys generositet
- Det var kollosalt duktiga kvinnor som bakade tunnbröd. Elsy har tagit med mig in i sin kultur. Hon har fått mig att känna mig hemma och accepterad.
Glädje, intensitet, kramar och dans är Magdalena Urgells kännemärken. Hon pratar snabbt, gestikulerande och mycket. Hon tycker om att uttala snälla, uppmuntrande ord.
Ett naturbarn
Elsy beskriver sin vän som ett riktigt naturbarn med vilket hon känner sig hundraprocentigt bekväm.
- Vi kan gå i nattlinnen till långt in på dagen och dra upp riktlinjer för och söka pengar till nya Esperanza-projekt när vi möts. Vi kan också vara tysta tillsammans utan att det blir pinsamt. Och vi vet vad den andra tycker utan att säga något.
Hon berättar hur hon hamnade i Strängnäs:
- Det var år 2002 när jag blev arbetslös och tog ett jobb på SOS Alarm i Strängnäs där min syster Lisbeth jobbar. Det sträckte sig över ett år. Jag pendlade mellan Kalix och Strängnäs. Min yngste son som nu är 20 år kunde bo hos sin pappa.
Det hela slutade med att Elsy Hedlund blev södermanlänning helt och hållet. Hon och två av hennes systrar med respektive har byggt upp en gård på Aspö utanför Strängnäs.
Öppet hem
- Det är en näringsfastighet med konferenslokal, maskinhall och bagarstuga med vedeldad ugn som en farbror från Överkalix har murat. Vi systrar har sedan byggt var sitt eget hus. Där finns plats för alla tio Kukasjärvi-syskon med familjer, säger hon.
Hon jobbar nu som ekonom i Strängnäs.
Magdalena har förstås gästat Elsy på Aspö. Att resa är hennes stora passion i livet - efter arbetet som föreståndare för Esperanza.
- Jag finns för mina tjejer dygnet runt. Jag finns på på Esperanza och mitt hem är alltid öppet för dem. Vi är som en enda stor familj med medlemmar av 30-40 olika nationaliteter, säger hon.
Annars är hon uppfylld av en resa till masajerna i Kenya och Tanzania. Hon visar hur de gick runt språkförbistringen genom att gestikulera och på annat sätt använda kroppen och lyckades komma mycket nära varandra. Det tvivlar jag inte en sekund på. Inte när det gäller Magdalena Urgell. Är det någon människa som kan komma en annan nära utan talat språk är det just hon. Kärleksfyllda blickar och kramar är hennes huvudsakliga sätt att kommunicera.