Den första Rubus Arcticus stipendiaten som presenterades var Bo Selinder. Juryns ord löd:”Bo är en låtskrivare och artist som följer ett musikaliskt spår från föregångare som Povel Ramel där text och musik balanserar mellan humor och allvar på ett intelligent och underfudigt sätt. Han följer inte trender utan är en sann konstnär som helst skriver om gubbar, orter han aldrig besökt och döden. Han är en karismatisk scenperson, den som sett honom en gång kommer garanterat tillbaka”.
–Jag är otroligt glad, tacksam och förvånad och jag hoppas jag kan spendera de här pengarna på ett vansinnigt vettigt sätt sa han och bjöd sedan på en läsning av en tidig låttext, ”Tomater”.
Bo Selinder, Luleå, är utbildad vid Musikhögskolan i Piteå men började skriva låtar redan i gymnasieåren. Sedan dess har det kommit låtar ”i en seg men strid ström”, som han säger.
–Stipendiet ger en skapar-ro som jag kan bädda in mig i ett tag, det är mycket värt.
Planer finns på att skriva musikal för det band han har och även att släppa en skiva inom en hyfsat snar framtid. Till hösten turnerar han och två medmusiker med sina låtar i skolorna.
Juryns motivering till konstnären/designern Lotta lampa löd: ”Lotta Lampa är konstnär och designer som rör sig i gränslandet mellan formkonst och skulptur. Hon arbetar i så skilda material som textil, is och metall. Hon verkar både i Sverige och internationellt med sin Norrbottensinspirerade konst. Lotta bidrar till det lokala kulturlivet bland annat som ordförande för Konstnärer i Norrbotten och hon har visat stor potential för vidareutveckling i sitt okonventionella skapande”.
Lotta Lampa höll ett kortare tacktal där hon berättade om sedan barndomen stöttande och inspirerande föräldrar som har lett fram till hennes konstnärsskap idag.
–Jag fick min första verktygslåda av min pappa när jag var fem år och sedan dess har vi jobbat i garaget. 32 år senare jobbar jag fortfarande i garaget, sa hon.
Lotta Lampa kommer från Kalix, har spelat fotboll och satsat på det i 15 år men efter en korsbandsskada beslutade hon satsa på konst och form på heltid. Hon har utbildat sig på bland annat Beckmans designhögskola. Hon jobbar även för Resurscentrum för konst i projekt som ”Konsten att delta”, med mera.
–Stipendiet är ett fantastiskt kvitto på att man gör någonting bra för det är en väldigt tuff branch. Man blir peppad att jobba vidare.
Det jag gör är mestaels objekt i metall, unika designobjekt i postmodern stil, ofta i form av lampor, som nu säljs på Bukowskis.
Nästa stipendiat var Tomas Hämén. Juryns ord: ”Tomas Hämén är konceptkonstnär och curator baserad i Luleå och London. Han arbetar med stor variation i såväl format som tema och han har en självklar plats på den samtida internationella konstscenen med sin idérikedom och driftighet kommer han med stor sannolikhet att fortsätta utveckla både sin egen verksamhet och vara en viktig och inflytelserik person för utvecklingen av Norrbottens kulturliv”.
–Det har varit några omtumlande dagar för mig. Luleåbiennalen har öppnat i helgen. Det var stor succé och nu får jag stå här och ta emot pris. Det ska bli otroligt skönt att få slippa jobba för att betala sina tomater och i stället ägna sig åt det man är bäst på – att göra konst, sa han i sitt tacktal.
Tomas Hämén är uppvuxen i Luleå och är aktuell som en av tre konstnärliga ledare för Luleåbiennalen. Han är utbildad på Kungliga konsthögskolan i Stockholm och har varit på De Ateliers, ett postakademiskt resiensprogram i Amsterdam två år. Han kommer härnäst att främst jobba med sin min egen konst. På frågan om vad hans konst handlar om svarar han:
–Det handlar om idéer. Roliga, filosofiska och knäppa idéer som får oss att reflektera över vår plats i världen. Det är film, installationer, texter och måleri där allting kopplas samman av intresset för idéernas kraft.
Juryns ord till dansaren/filmskaparen Linda Remahl löd:
”Linda Remahl är dansaren som efter 17 år i London valde att återvända till sina släktrötter i Arvidsjaurs kommun och fortsätta med sitt konstnärliga arbete och även bli en del av samhällsbygget och arbetet för inlandets överlevnad. Med mod och stor målmedvetenhet i kombination med en brinnande ande och konstnälig kompetens arbetar hon oförtrutet för att skapa gränsöverskridande möten och utforska nya tekniker för sitt konstnärskap i Norrbottnisk glesbygd.”
Linda Remahl höl sitt tacktal i form av en kort film som presenterade hennes konstnärsskap och vad hon ämnar använda stipendiet till. Rent konkret kommer hon att använda det till att förkovra sig inom tekniken videoredigering, visuella effekter och att utforska hur dans kan möta den virtuella verkligheten. Dessutom arbetar hon också med att starta upp en kreativ mötesplats med studios och ateljér i en före detta skola i Moskosel i Arvidsjaur.
–Jag är övertygad om att det är direkt avgörande för inlandets överlevnad att ha möjliheten att utöva kultursamt att ha ett brett utbud av konst.
Ulla Lyttkens tilldelades Region Norrbttens Heders- och förtjänststipendium med juryns ord:
”Ulla har sedan sjuttiotalet varit verksam inom teatern i Norrbotten och som länsregissör instruerade, influerade, entisuasmerade, berikade och utvecklade hon teatern i norr – både amatörer och proffs – och gav därmed medborgarna i hela länet otaliga stora scenkonstuppleveler. Ulla har arbetat som skådespelerska, pedagog och regissör med teater och film inom alla tänkbara genrer. Vi är glada att hon fortsätter dela med sig av sin yrkesskicklighet och sitt hantverkskunnande”.
I ett långt tacktal berättade Ulla Lyttkens om sitt liv och gärning, en kortad version följer här:
– Jag kom till Malmberget på sjuttiotalet. Där grodde det en vrede över att alla måste söderut. Folk, vanliga människor, brann för det här och då gjorde vi kabaréer om det. ”Smällen i fjällen” och ”Skriet från vildmarken”. Jag har fått härligheten att få leva i berättelsernas och myternas landsända, och när jag fick länsregissörstjänsten det var det bästa jag kunde få. Det jobbade jag med i nästan 20 år och därefter lika länge som frilans. Det första jag gjorde var musikalen ”Isen går”. Den var tvåspråkig och den blev startskottet till Tornedalsteatern. Jag har fått härligheten att lära känna och gjort teater med gruvarbetare i Malmberget, samer i Kiruna, nybyggare i Vittangi och jordbrukare i byar runt Luleå. Det har ibland handlat om historiska händelser, till exempel Korpelarörelsen i Pajala och Hungerupproret i Seskarö. Våra spelplatser har varit stora pörten i Tornedalen, vi har spelat på alla badhus och på flera berg. Det har blivt så konstnärligt bra uppsättningar tack vare en generös kulturpolitik från Landstinget. Jag har haft lyckan att lära känna och ta vara på folks starka vilja att berätta. Det är som att jag har blivit buren av dessa. Jag är glad och väldigt stolt över att ha fått Norrbottens Heder-och förtjänststipendium som jag får dela med tusentals andra som har varit med på den här resan. Ett djupt känt och stort tack för det!
– Det här stipendiet är ett viktigt erkännande till amatörteatern i Norrbotten som ger så mycket sammanhållning och stolthet över sin egen kultur. Så det här priset delar jag med alla tusen andra som varit med, säger hon.
Rubus Arcticus stipendiet är på 100 000 kronor vardera och Heders- och förtjänststipendiet är på 50 000 kronor.