I över tre decennier har Sören Lejon varit ordförande för Hyresgästföreningen i Luleå. Nu är han inne på slutspurten. Om bara några månader ska den snart 70-årige före detta takläggaren lämna sin post för gott. Vid köksbordet på Skomakargatan i centrala Luleå sammanfattar han sitt engagemang i hyresgäströrelsen.
– Jag vill stå på de svagas sida. Det kommer alltid att finnas människor som inte har råd att köpa en bostad. Och som hyresgäst är du ständigt i underläge gentemot din hyresvärd, säger Sören Lejon.
Under hans sista tid som ordförande har de svenska hyresrätterna hamnat i den politiska hetluften på riksnivå. Strax innan midsommar drev nämligen Vänsterpartiet fram en misstroendeomröstning i riksdagen för att markera mot ett utredningsförslag om hyressättningen i Sverige. Konsekvensen blev att statsministern röstades bort.
– Det kändes som en seger när regeringen föll. I Hyresgästföreningen har vi hela tiden varit emot marknadshyrorna, men vi behövde den politiska hjälpen från Vänsterpartiet, säger han och tillägger:
– Jag är inte emot bostadsrätter. Det ska finnas en blandning av bostäder på marknaden. Men det måste också innebära rimliga hyror för gemene man. Med för höga hyror får man ett ännu mer segregerat samhälle.
I samband med regeringskrisen talade Sören Lejon med en socialdemokratisk lokalpolitiker. Enligt honom sade sig socialdemokraten egentligen vara emot det omstridda utredningsförslaget, men följde trots det partilinjen.
– Ska inte politiker stå upp för sina åsikter? Det är väldigt svagt att vika ned sig på det sättet, säger han.
I kontrast till den rikstäckande debatten vill Sören Lejon lyfta att hyresgästers organisering kan bära frukt också på lokal nivå. Själv drev han i början av 90-talet igenom både minskad biltrafik och en gemensam bastu i det bostadsområde på Hertsön där han då bodde.
Men för honom är den viktigaste frågan alltjämt att människor ska känna sig trygga med sina hem, utan oron för att plötsligt drabbas av kraftiga hyreshöjningar.
– Ibland tänker jag på Hasse Alfredssons och Tage Danielssons sång ”Ett glas öl”. Om hur man hoppas att de som kommer efter en ska få ett bra liv. Jag vill ju att mina barn och barnbarn ska kunna välja hur de ska bo.