- Det är väldigt individuellt och även om man kan önska att det fanns ett precist svar så finns det inte det. Man kan bli arg i en relation, men det slutar oftast bara med att man skriker åt varandra. Jag tror att det är väldigt få som går från ord till handling, men finns det alkohol eller droger med i bilden ökar ju givetvis risken att man gör något man aldrig annars skulle ha gjort, säger Pär Anders Granhag, professor i psykologi, med inriktning mot rättspsykologi, vid Göteborgs universitet.
Skälen till att en person begår ett våldsbrott mot en familjemedlem är svårdefinierade.
En del av brotten kan utlösas av olika stressfaktorer eller provokationer, i form av till exempel gräl eller att de känt sig hotade av offret.
Det finns två former av dödligt våld, enligt Pär Anders Granhag. Den ena är det överlagda våldet där brottet föregåtts av en lång tids planering för hur brottet ska begås, vad som ska göras med kroppen och vilket vapen som ska användas. Den andra formen är reaktivt våld, där gärningsmannen inte har planerat brottet utan gör det impulsivt.
Pressas över gränsen
Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är brott där förövare och offer känner varandra sedan tidigare - familj, partner eller vänner - den enskilt vanligaste formen av dödligt våld i Sverige. Det vanligaste mordvapnet, statistiskt sett, är kniv. Något som Granhag menar kan bero på att man helt enkelt tar det första bästa vapen man har, till exempel en kökskniv.
- Men finns det skjutvapen hemma kan det också hända att man använder dem. När man är i ett extremt aggressivt tillstånd kan det bli som en automatisk handling att gå och hämta sitt vapen, även om man inte dagen innan ens har tänkt på att döda den andra personen, säger Pär Anders Granhag.
Terapi viktigt
Reaktionerna efter brottet kan vara väldigt skilda. En del erkänner direkt vid polisförhöret och accepterar terapi medan andra förnekar att de har begått brottet. Sedan finns det, enligt Pär Anders Granhag, ett mellanläge där förövaren hävdar att han/hon inte minns.
- I min erfarenhet är det dock inte ovanligt att minnesförlusten
i sådana fall är simulerad.
De som hävdar minnesförlust eller som har som försvarsmekanism att urskulda sig löper större risk att begå ett liknande brott igen. De kapslar in det som skett och det kan fungera bra i flera år efter händelsen. Men sedan kan något nytt inträffa som triggar tendensen till våld igen. Det är därför viktigt för dem som har begått dessa brott att få terapi.
- Jag tror att den här typen av brott kan handla om att det finns nedärvt, en sorts sadistisk ådra, hos alla människor. Hos en del kan det vara så att något händer som gör att blodet i den sadistiska ådran sipprar fram, att hinnan som håller tillbaka impulserna blir för tunn.
Terapi kan hjälpa dessa personer att lära sig att urskilja och undvika riskfaktorer i deras eget beteende och hur de reagerar på olika situationer, säger Pär Anders Granhag.