"Det är värre än i Afrika"

Det är ett gammalt mål från 1999, Sunderby skadeområdesmål, som på tisdagen fick sin deldom, en slutreglering av skador på enskilt fiske inom Bodens kommun och Luleå kommun till följd av Sourvas tredje reglering.
Miljödomstolen tillbakavisar sakägarnas förstahandsyrkande, att Vattenfall inte åläggs att sätta ut sikyngel och ettåriga sikungar till viss mängd kombinerat med penningersättningar för kompensation för resterande skada.
Den delen av domen drabbar främst yrkesfiskarna i skärgården.
Den ersättning som miljödomstolen tilldömer fiskerättshavarna för all oreglerad skada i gången tid och i framtiden är också bara en bråkdel av vad som yrkats.
Ett hån
För Sunderbyns del innebär det att de åtta miljoner kronor som yrkats prutats till en miljon kronor.
Byaåldermannen Nils-Olof Lindfors skräder inte orden:
- I Sunderbyn yrkade vi på cirka åtta miljoner kronor och fick en miljon. Nu får vi diskutera med vår jurist om vi ska gå vidare.
Han ser domen som ett utryck för svensk kolonialpolitik.
- Jag har arbetat som konsult i Afrika för Världsbanken och för FN. Det som pågår i Afrika är inget mot vad som pågår i det här landet.
- Vi brukar anklaga multinationella företag för att de tar naturrikedomar från Afrika men inte ger något tillbaka. Vattenfall menade i detta mål att vi inte skulle ha någon ersättning alls. Det är ett hån mot folket längs älven, som efter regleringen förhindras husbehovsfiske med fasta redskap och nät.
I Lule älv vid Sunderbyn slammas de fasta redskapen igen av en grön massa. Nils-Olof Lindfors beskriver hur ryssjorna driver iväg och tar lång tid att rengöra.
- Vi kan inte fiska med fasta redskap och för det vill vi ha kompensation. Hur än mycket fisk det finns i älven kan vi inte fånga den.
Därför skulle en utplantering av sik inte hjälpa byborna uppefter älven. Den skulle däremot komma skärgårdsfiskarna till del.
- För skärgården är fiskutsättning viktigt. Det är yrkesfiskarna drabbas av domen.
Kolonin Norrbotten
Lindfors och de andra sakägarna kommer att diskutera med sin jurist om målet ska föras vidare.
- Det är kittlande att få driva ett sådant här mål till Europadomstolen om Sveriges konstiga syn på Norrbotten som koloni. Skadorna på fisket i älven har legat öppet sedan 1960-talet. Om vi för talan om brott mot mänskliga rättigheter skulle sannolikt Sverige fällas. Norrbotten är en koloni i nationen Sverige. Det visar denna dom tydligt.
Titta på Norge
Nils-Olof Lindfors är också verksam som centerpartistisk politiker och arbetar med ett förslag om hur landet utanför Sveriges huvudstad ska ersättas för naturtillgångar som exploateras.
Han pekar på system som finns i andra länder.
- I Kanada finns något som kallas "rental fee agreements". Kraftbolagen måste betala för varje kubikmeter vatten som passerar kraftstationen och den vattenavgiften går till provinsen. Hade vi haft det systemet 2004 i Sverige så hade det gett Lule älvs-kommunerna 700-800 miljoner kronor.
Lindfors pekar också på exempel på närmare håll och jämför med svenska förhållanden.
- I Norge betalades det 2004 ut tre miljarder norska kronor i sådana avgifter. Samma år fick svenska vattenkraftskommuner cirka 85 miljoner kr. Det kan jämföras med Fortums verkställande direktör som detta år fick en bonus utöver lönen på 104 miljoner kronor.
Systemskifte
Nils-Olof Lindfors anser att domen visar att det är dags för ett systemskifte.
- Jag är född norrbottning och vi finner oss inte längre i att kommunalrådet från Jokkmokk ska åka till Stockholm och tigga pengar för att kunna tända gatlysena. Däremot vore det naturligare att borgarrådet från Stockholm åkte upp och tiggde pengar i Jokkmokk, för det är där pengarna genereras.

"Det är värre än i Afrika"

Vattenfall behöver inte sätta ut sik i Lule älv. Den ekonomiska ersättningen för fiskeskadorna blir en bråkdel av det fiskarna yrkat.- Svensk kolonialpolitik och värre än den som bedrivs av multinationella bolag i Afrika, säger Nils-Olof Lindfors, byaåldermani Sunderbyn.