Det gnistrar förföriskt vackert från 52-årige Conny Wallmarks guldfärgade Push Dakota -72. Den här dagen har han bjudit in ett gäng likasinnade retromoppeentusiaster till Råneå för en dagstur längs Vitå älvdal och Råneå älvdal.
–Det finns så otroligt många fina små vägar att köra efter, säger han och drar på sig hjälmen.
På ena sidan sitter en STP-dekal. Ni vet, ett sådant klistermärke som var hårdvaluta för alla smågrabbar och småtjejer som samlade på dekaler under 70-talet.
Det är lätt att förlora sig i detaljer när gänget samlas. Reine Karlsson från Boden mönstrar upp i en gammal postjacka i skinn där postens emblem finns instansat i varje guldfärgad knapp.
–Jag har ju gjort ett antal år på posten men den här jackan är från tiden innan jag började. Jag slutade förresten åt posten när jag fick guldklocka, berättar han.
Nu är han istället vaktmästare på bland annat ishallen i Boden och fritiden ägnas till stor del åt de gamla mopeder som han äger.
– Det är något speciellt med gamla mopeder. Alla har sin charm. Jag har ju hunnit samla på mig ett antal och ibland har jag tänkt sälja av men jag har svårt för att skilja från dem. Det är väl samlargenen, säger han och ler.
Den här dagen kör han en Fram Comet -64.
– Den här gillar jag. Att komma ut tillsammans med andra på det här sättet ger ytterligare en dimension till den här hobbyn, säger han.
Tre av entusiasterna hade inlett dagen med att köra från Rutvik. De flesta vill av förståeliga skäl undvika E4.
– Men det är lite meckigt att ta sig till Råneå. Där i Rutvik går ju vägar vid återvinningen som går ut på Persöfrakts infart. Sedan blir det ändå E4 i två kilometer till Ängesbykorsningen. Sedan kör man Altersundsvägen och kommer ut vid macken i Persön. Därifrån går det grusvägar mot Börjelslandet och sedan har vi kört vägen över Sundom, berättar Peter Wikberg.
Sedan fortsätter han:
– Vi hade kunnat köra över Björsbyn och Bensbyn också men då blir det en omväg på 1,5 mil. Men då slipper man E4 helt och hållet.
När framkörningen väl var gjord väntade fyra härliga mil där färden inleddes med en tur genom norrabyn i Råneå. Sedan fortsatte man längs den före detta huvudvägen (gamla ”rikstretton”) och vidare över Strömsund och Högsön. Små snirkliga landsbygsdvägar som gjorda för cykel, moped eller motorcykel.
– Vi har ju kört motorcykel tidigare men det har vi slutat med. Nu är det gamla moppar som gäller istället, berättar Marina Wikberg.
Efter ett litet stopp hos Greger Gunnarfelt i Högsön fortsatte mopedkaravanen till motorhistorikern Nils Engfors i Vitåfors. Dagen innan hade Engfors haft visning av sin unika gamla maskinpark där bland annat tretton lingrävare står parkerade ute på ängarna en bit från huset. För Nils Engfors var det en självklarhet att öppna dörrarna när retromoppegänget ville stanna. Magnus Nordlund beskådade en gul gammal bandschaktare av märket Caterpillar.
– Det var en sån här som Eskil Simonsson i Ängesträsk hade när man var liten. Jag drömde ju om att få köra en, säger han och ler.
– Jamen hoppa upp då, kontrar Nils Engfors.
Sagt och gjort. Magnus Nordlund fick nu tillfälle att göra verklighet av en dröm. När maskinen var i gång och han satt bakom spakarna var det med skräckblandad förtjusning. Nils Engfors satt framför och instruerade och när den nyblivne 50-åringen klev ut från maskinen var det med ett leende på läpparna.
– Så läckert. Här hade jag gärna stannat längre. Men det är inte helt enkelt. Bara spakar, ingen ratt. Undrar vad sambon säger om man kommer hem med en sån här och förklarar att nu är det bandschaktare som gäller och inte gamla mopeder och snöskotrar, säger han.
Sedan skrattar han, Nils Engfors och Conny Wallmark gott.
En bit bort pågår diskussioner vid platsen där de gamla mopederna har parkerats. Marina Wikberg sitter med en kaffekopp framför sig och njuter av det fina sommarvädret.
– Det här är ju någonting annat än att köra motorcykel. Här slipper jag det tjocka skinnstället. Det går inte lika fort och jag hinner på så sätt se naturen och omgivningen runt mig på ett annat sätt, säger hon.
Fåglarna kvittrar runt bordet där hon sitter och på håll kan man höra ljudet av Nils Engfors gamla lingrävare som han är i färd med att demonstrera. Råneåbon Conny Wallmark är som sagt initiativtagare till hela resan. Hans intresse för gamla mopeder är stort och kunskapen för märket Push är så omfattande att han nog skulle kunna ställa upp i tiotusenkronorsfrågan i ämnet.
– Det här är ju en billig hobby jämfört med bilar. Lite utrymme tar det och ändå får man den där utmaningen i tekniken, säger han.
Sedan fortsätter diskussionen i ytterligare en kvart. Under tiden är det några som passar på att fylla i lite bensin innan färden går vidare mot byarna Långtjärn och Melderstein.
– Det är ju inte bara mopederna utan det är ju det sociala också. Det leder ju till att man lär känna fler människor så nästa helg åker man kanske ut med några andra som man har lärt känna, säger Rutviksbon Carl-Johan Berg.
Sedan sätter han på sig hjälmen och kickar igång sin gamla Suzuki. När karavanen lämnar Vitåfors ligger doften av tvåtaktsbränsle kvar en stund. På håll kan man höra tolv gamla mopeder där motorljudet sakta avtar.