För drygt ett och ett halvt år sedan blev Lars Elenius uppringd av museipedagogen Beatrice Norberg som undrade hur det kommer sig att minoriteterna knappt existerar på Hägnan.
– Vi började prata om det och jag som har forskat om minoriteter och dess historia, tände direkt på idén och tyckte att detta är något som man borde ta fram mer kunskap om. I dag är det ju bara svenskarna som skildras i världsarvet, säger Lars Elenius som tidigare forskat om minoritetsfolken vid kusten både i modern och historisk tid.
Ett första möte kom till och Lars föreslog att man även borde göra kunskapen mer tillgänglig för besökarna genom att skapa temaskrifter om den nya kunskapen.
– Till slut utkristalliserades fyra teman. Det första är mångkulturen och minoriteternas roll i historien. Det andra temat är landhöjningen eftersom det var den som påverkade att hamnförhållandena blev så dåliga i Gammelstad att Luleå som stad var tvungen att flytta sitt centrum till dess nuvarande plats medan kyrkstan blev kvar i sin ursprungliga form. Hela idéstriden om landhöjningen är också jätteintressant eftersom det inte var förrän på 1800-talet som man förstod att det inte är havet som sjunker utan landet som höjer sig, vilket ledde till att teorierna om istiden utvecklade sig och man förstod att det inte bara funnits en istid utan flera vilket påverkat hela synen på skapelseberättelsen.
– Det tredje temat är husen och dess sociala roll. Det finns en del tvåvåningshus men de flesta är mindre på bara en våning och det ligger en viss status i detta. Man har också mest bara pratat om kyrkstugorna men det finns så många fler intressanta byggnader. Exempelvis hade landshövdingen under 1800-talet ett jättestort hus, det tillkom skoaffär, frikyrkor och liknande Det finns också intressanta detaljer att lyfta fram i husen, exempelvis många varianter av dörrar som har sin historia, berättar Lars Elenius.
Det fjärde och sista temat är kläderna och dess lokala tradition. Här lyfts bland annat samernas kläder in där exempelvis näbbskorna var en praktisk funktionell sko som snördes igen.
– Kläder har alltid fungerat som en statusmarkör och kulturer har alltid påverkat varandra, så var det även historiskt tillbaka. Vi kommer att berätta om den samiska kolten men berätta också om när bönderna började använda kostym och se på tiden när man gick över från att använda vadmal till bomull. Det fanns även ett förbud mot lyxkonsumtion och att förhäva sig, så människor blev bestraffade om de använde siden utan tillstånd.
För att genomföra projektet med de fyra skrifterna och utveckla guidningen på Hägnan har pengar beviljats från Region Norrbotten, Luleå kommun och länsstyrelsen. För Lars Elenius är guidningen det centrala, och han menar att det är viktigt att låta även minoriteterna få en framträdande roll.
– Som historiskt intresserad så tycker jag att det är viktigt vi besök i olika kulturarv att ha en bra guide för att ta del av historien. I Gammelstad arbetar de med dramatiseringar på ett väldigt bra sätt.
Parallellt med arbetet kring temahäftet arbetar Lars Elenius med ett forskningsprojekt där han undersöker hur Gammelstad som kulturarv har förmedlats och vad det fått för betydelse dels för människorna som bor där, men även för landet i stort. Men det var nära att kyrkbyn revs på samma sätt som skett på flera andra platser.
– I början av 1900-talet härjade TBC och provinsialläkaren ville riva kyrkstugorna eftersom det ansågs att lucksängarna var hälsovådliga och spred smittan. Nästan alla kyrkstugor i Kalix hade rivits vid den här tiden, men i Gammelstad blev de kvar och den har en unik medeltida stadsplan som bevarats. Sådana finns inte kvar längre.
Lars Elenius är just nu mitt uppe i arbetet med att kartlägga hur socknen sett ut genom tiderna.
- Man ser tydligt att samerna fram till 1860-talet registrerades som lappar när de gifter sig med varandra. Men sedan försvinner den beteckningen i giftemålslängden. Det visar att de då hade assimilerats och blivit en del av bondebefolkningen eller stadsbefolkningen. Runt om i byarna fanns också så kallade lapphägn, där de hade en stuga att bo i, några getter och gjorde jobb åt bönderna. De var marginella i bondesamhällen men hade sin försörjningsnisch som pigor och drängar på gårdarna.
Även finnarna har haft stor inverkan på den samhället.
– När det gäller finnarna finns det exempelvis flera finska ortsnamn vid kusten som visar att de haft stor närvaro här. Kallax är ett sådant exempel, och betyder egentligen Kalalahti som betyder fiskviken. Ett annat exempel är Hortlax som betyder hundviken. I gamla kartor kan man se att Gammelstadsviken tidigare hette Finnavan vilket också visar att det fanns en finsk närvaro vid kusten. Men framför allt syns de som nybyggare i gamla lulesocknen, så ska man prata om etnicitet var det både svenskar och finnar som blev nybyggare där.
På senare år har även kvänerna lyfts fram som urbefolkning. Det är en fråga som i dag ses som kontroversiell men den norska benämningen ”kväner”, menar Lars Elenius, är det som svenskarna kallade ”finnar” från Bottenviken.
– Egentligen är det väldigt odramatiskt med kvänerna. Det är samma folk men med olika beteckningar. Att det i dag ses som kontroversiellt med kvänerna tror jag beror på två anledningar. Dels handlar det om rättigheter då Kvänlandsförbundet organiserade sig för att få samma urfolksrättigheter som samerna. Det skulle kunna innebära andra rättigheter till jakt och fiske. Det andra handlar om att det skett en identitetsförskjutning i och med att nationalstatens gränser försvagats sedan vi gick med i EU och regionerna fått mer makt. I dag har man börjat sträva efter att återerövra tidigare kulturella området. Det är en väldigt komplex fråga och det är många som försöker hitta sin identitet.
Att fundera över sitt ursprung och vilja behålla det anser Lars Elenius inte alls är konstigt på något sätt. Tvärtom.
– Vi har ett snabbt och föränderligt samhälle i dag, då är det lätt att bli osäker och fundera på var man kommer ifrån och var man rent fysiskt hör hemma. Man ska inte ignorera det, det är inte bara virtuella identitet som gäller idag, tvärtom är det många som territoriellt söker sitt ursprung och var man har sin hembygd. Kvänfrågan är kontroversiell i dag och det har uppstått starka politiska motsättningar om rättighetsfrågan för minoriteter. Det finns forskare som inte vill ta kvänrörelsens historiska argument på allvar och anser att de förvanskar historien för att få samiska rättigheter. Jag har själv tidigare varit skeptisk till hela kvänrörelsen för att jag sett den som ohistorisk. Men nu när jag forskat om forntiden så ser jag att det inte är så konstigt utan bara olika sätt att benämna samma grupp. Man kan snarare titta på hur svenskar, finnar och samer levt tillsammans.
I början på nästa år ska den första skriften om mångkulturen vara klar, sedan följer de andra under året. Med utgångspunkt i de fyra temana ordnas även ett nationellt seminarium om ett år. Då ska även forskningen om hur världsarvet förmedlats presenteras.