Hon känns självklar. Utstrålar liv och lugn på samma gång, engagerad och samlad, motiverad så det sjunger om det. Birgitta Bergvall Kåreborn synes älska sitt nya jobb som rektor.
– Min relation till det här universitetet kan nog sammanfattas med tre ord; rolig, utvecklande och långvarig.
Det där med långvarig stämmer verkligen. Hon steg innanför dörrarna på det som då var högskolan i Luleå år 1989. Sedan gick färden och karriären via studier i systemvetenskap som efter tre år ledde till att hon hoppade in som lärare i det ämnet både i Luleå och Kiruna. Därefter fortsatte resan med att hon forskade, disputerade, doktorerade, blev docent, professor, utbildningsledare och år 2011 klev hon på ett halvtidsuppdrag som pro-rektor på sidan av sina andra åtaganden. Sedan första december i fjol är dock ordet pro borta och hon tituleras rektor på heltid och är därmed chef för en arbetsplats där 15 000 studenter och 1700 anställda cirkulerar.
– Det är hisnande och mycket trevligt. Universitet är en värld som hela tiden utvecklas. Det är ett öppet, nyfiket klimat här som jag stortrivs med. Det handlar om utbildning, forskning och ledarskap, om kontakter mellan akademi och arbetsliv, offentlig sektor och privat, lokalt och globalt. Allt!
Hon som person har alltid varit hemkommunen Luleå trogen, förutom ett och ett halvt år i USA som au pair mellan gymnasiet och högskolan.
– Det var jättenyttigt att åka iväg, fundera på vad jag ville gå vidare med för sorts studier och sedan komma hem igen.
Men att det var systemvetenskap hon skulle plugga var inte givet. När ansökningarna skulle in hade hon i och för sig det ämnet som förstaval men ekonomi var andra och dietist tredjeval.
– Hur jag tänkte med det där dietistyrket minns jag inte, men det hela var lite av en chansning. Jag hade stått i valet och kvalet redan som femtonåring när det gällde att välja gymnasium. Jag valde då mellan ekonomisk och fyraårig teknisk linje. Det blev ekonomisk. Men valet av högskolelinje kändes inte givet. Jag chansade kan man säga, hade ingen som helst aning om vad systemvetenskap var. Men jag blev oerhört snabbt fäst vid det.
Birgitta beskriver långa kvällar med programmering då lusten styrde totalt.
– Man kan liksom inte sluta. Det är ett detektivarbete på något vis, att hitta lösningar på olika problem. Otroligt roligt!
Att universitetet valt att heta Luleå tekniska universitet, hur tror du det påverkar allmänhetens och blivande studenters syn på er?– De förknippar oss så klart med det tekniska och det är ju vår historia. Vi började med civilingenjörsutbildningar 1971 och fortfarande än i dag är 50 procent av våra utbildningar tekniska och 80 procent av forskningen ligger på teknisk fakultet. Men, femtio procent av det man kan studera här tillhör alltså annat än teknikens värld.
Er marknadsföring i tidningar, på affischer, i tunnelbanan i Stockholm och så vidare trycker mycket på det arktiska. Det är istappar och blått. Hur tänker ni kring vad reklamen ska utstråla?– På 1980- och 90-talet försökte vi trycka på att ”Vi har faktiskt sommar här med” och en massa olika sorters färger i kampanjer vi körde. Men så tillträdde Pål Kastensen som ny marknadsföringsansvarig i början av 2000-talet och sa att vi måste trycka på det unika, på det vi aldrig kommer undan. Han menade att hur man än vrider och vänder på det så kommer folk som ser Luleås plats på kartan tänka ”Vinter”, inte ”Sommar”. Så då har vi valt att jobba med det.
Just nu formulerar ledningsgruppen för universitetet med Birgitta i spetsen det de kallar för Vision 2030. Den ska vara formulerad och klar år 2020 men redan nu märks riktningar i deras tänk.
– Vi vet att konkurrensen kommer öka. Universitetsvärlden är global och vi måste se till att ligga bra till på den internationella marknaden för att studenter och forskare ska söka sig hit. Vem vet vad exempelvis företag som google hittar på framöver? De är helt klart en konkurrent. Sedan gäller det att verkligen fokusera på det vi är unika inom, till exempel gruv- och rymdindustrin. Vi är experter på gruvbrytning och har unik forskning inom det området och nu har vi möjlighet att ta den kunskapen ut i rymden.
Birgitta förklarar att ett spännande framtidsområde inom rymdsatsningen är space mining, eller asteroidbrytning. Asteroider kan vara väldigt mineralrika och innehåller ämnen som platina, guld och silver. Asteroidbrytning kan inte bara tillföra resurser till jorden, utan öppnar också för möjligheten att använda resurser på plats i rymden.
– Om vi ska fortsätta utforska rymden måste vi bygga rymdkolonier där astronauter och forskare kan bo och leva. Men för att bygga rymdkolonier behövs också tillgång till vatten och universitetet utvecklar och bygger utrustning som kommer att landa på Mars för att undersöka om det finns flytande vatten på planeten.
Birgitta Bergvall Kåreborn beskriver även hur man med hjälp av bland annat satellitdata forskar kring hur jordbrukare i norra Indien kan säkra tillgången till vatten genom att hitta lämpliga platser för konstgjorda glaciärer.
– En annan viktig satsning är rymdturismen. Den vill vi lägga fokus på, och till den kan man koppla så mycket annat, exempelvis hållbar energi med forskning kring hur vi ska ta oss fram på bästa, miljövänliga vis både på jorden och i rymden. Det ligger i tiden.
De ”mjukare” ämnena, som exempelvis grannuniversitetet i Umeå har mer av än LTU, som psykologi och humaniora, vill Birgitta också se mer av.
– Att få till en utbildning inom psykologi här i Luleå och mer forskning kring det vore väldigt intressant. Det och hela den medicinska sektorn har ju Umeå mer av. De har även haft mer kring design och arkitektur men där börjar vi ta upp nya trådar här och satsar stort på att få på plats en arkitektutbildning här. Umeå har ju arkitekthögskolan, vi har ett civilingenjörsprogram inom arkitektur men ingen ren arkitektlinje. Det vill vi se och den ligger som en del av Vision 2030.
Hur ser relationen med Umeå ut i övrigt, är det en kamp er emellan?– I perioder har det varit det, men nu måste jag säga att relationen är en helt annan. Vi, de i Umeå och gänget på Mittuniversitetet arbetar tillsammans med något vi kallar Innovationsplattform Norr. Den handlar bland annat om att se över möjligheter för samhällsmodeller att fungera i vårt område med glesbygd, stora naturvärden, teknisk utveckling, pedagogik med mera. För, den digitala utvecklingen skapar som jag sa konkurrens från bolag som exempelvis google, men den gör det ju även möjligt att med teknik skapa tillgänglighet och utveckling, helst i län som våra. Tänker vi globalt, gynnar det oss lokalt. Det är vi övertygade om.