Hårdare regler i kombination med milda vintrar leder till svarta hål i järvinventeringen inom vissa samebyar.
– Det är fel i systemet. Vi hade inte de här problemen tidigare innan de nya föreskrifterna. Det är många fler besök som ska göras i lyan för att det ska bli godkänt, säger Nils-Anders Pittja, rovdjurssamordnare i Unna tjeursj sameby.
Med fler besök vill Naturvårdsverket undvika att lyan förväxlas med en köttgömma eller daglega. Även om tanken är god tror Per Gustav Idivuoma inte på den.
– Besöker man en förmodad föryngring tillräckligt ofta så kan den blir störd och flytta sig. Då räknas inte den föryngringen i statistiken och det kan ge en skev bild av hur beståndet ser ut.
De tidigare föreskrifterna var luddiga och öppnade för många olika tolkningar, enligt Magnus Kristoffersson. Därför skärptes de för två år sedan.
– Jag håller med om att järvinventeringar måste utföras på ett sådant sätt att man stör så lite som möjligt. Lyinventeringar är komplicerade och utförs när järvarna är känsliga, och under månader som är opålitliga att spår i.
För vissa samebyar kan det här bli tredje året utan inventering. Hur tacklar ni det?
– Det är ett bekymmer. Vi behöver utveckla inventeringen. Det är jätteolyckligt om samebyarnas ersättning fastnar på en bestämd nivå. I Norrbotten har man gjort en kraftsamling för att samla in dna från järvar, och det är troligt att vi kan dra slutsatser utifrån det som gör att vi blir klokare.