Madelen Dahlberg Rosengrens rum ligger på fjärde våningen på Lignellska boendet mitt i Luleå. Här har hon bott sedan -87.
På köksbordet står en stor ask med färggranna pärlor. Hon tycker om att pyssla, rita och se på film, vilket hon ofta brukar göra med sin kontaktperson Gerd Martinsson, som till vardags jobbar heltid på ett gruppboende.
Spontanitet
De har känt varandra i tio år och deras kontakt bygger på spontanitet. Inte så mycket på planering.
- Jag försöker vara här varje vecka. Vi är ute och äter och fikar, hon kommer hem till mig och jag kommer hit. Jag brukar fråga Madde vad vi ska göra, det är ju hon som bestämmer. Det är väldigt roligt, säger Gerd Martinsson.
Hon är Madelen Dahlberg Rosengrens enda kontakt utanför Lignellska boendet, om man bortser från mamma och pappa.
Tre somrar i rad har Madelen och Gerd gjort en resa till Gällivare, bara de två. De har fikat och bott på hotell.
Resan är väldigt uppskattad.
- Gerd är min kompis. Hon ska vara kvar.
Hon upprepar budskapet flera gånger under intervjun. Vid ett tillfälle lägger hon huvudet mot Gerd Martinssons bröstkorg och ger henne en varm kram.
Men de flesta på Lignellska boendet har blivit av med sina kontaktpersoner.
"Ynkligt"
Luleå kommun anser, åtminstone i det här fallet, att de får sina behov tillgodosedda genom andra insatser. Mamma Majvor Dahlberg Rosengren läser upp beslutet. Socialförvaltningen gjorde bedömningen att hennes dotter inte löper någon risk att bli isolerad även om kontaktpersonen tas bort.
- Det är ynkligt av dem att angripa denna grupp av människor. Madelene har haft samma kontaktperson i tio år. De är trygga med varandra och förstår varandra. Det är högst märkligt att man plockar bort alla kontaktpersoner i boendet, säger hon.
Hon tror inte att personalen på boendet mäktar med att fylla upp det tomrum som kontaktpersonerna lämnar efter sig.
Har inte tid
- Hur duktig och arbetsam personalen än må vara, så finns det inte tid för att ersätta alla kontaktpersoner. De har inte samma uppgifter så det kan aldrig bli samma sak. Det är ett jättefint boende, men vilken människa vill inte ha kontakt med någon utanför boendet, säger Majvor Dahlberg Rosengren.
Själv är hon sedan fyra år cancersjuk. Hon har gått igenom både lungcancer och fem tumörer i huvudet, och beskrivs av läkare som ett unikum som fortfarande lever. Hon berättar vad hon tänkte när hon fick sitt första cancerbesked.
- Man vet ju aldrig vad som komma skall. Men sedan jag fick cancerbeskedet har jag, fram till nu, känt mig trygg och tänkt att Madelen har ju i alla fall Gerd. Att de verkligen har en fin kontakt.