Inte en säng står tom på ortopediavdelningen på Sunderby sjukhus där sjuksköterskorna Emelie Holmgren, Emmy Strandell och Emma Nordmark arbetar. Bakom sig har de inte bara en kaosartad vecka – utan en hel höst med en arbetsbelastning som inte liknar något de tidigare har upplevt.
– Förut har vi haft lugnare perioder, det kanske har varit en vecka där trycket har gått ned så man får lite andrum innan man peakar igen. Nu har vi inte haft det på ganska länge, det är ständigt fullt och lite till, säger Emelie Holmgren.
Alla utskrivningsklara patienter som ligger kvar i väntan på kommunala korttidsplatser i kombination med bristen på sjuksköterskor lägger en enorm press på den personal som finns.
Sjuksköterskorna vittnar om att en vårdplats knappt hinner bli tom innan en ny patient väntar i korridoren. Dessutom leder bristen på sängar till att en större andel av patienterna är svårt sjuka och har ett stort vårdbehov.
Och eftersom vårdplatser saknas på hela sjukhuset kan patienter placeras på fel avdelning för att det inte finns plats någon annanstans.
– För någon vecka sedan hade jag en patient som låg med en fraktur på förlossningen, säger Emmy Strandell.
Vad får det för konsekvenser för vårdens kvalitet?– Så klart att patientsäkerheten äventyras. I somras hade vi ganska många patienter från medicin, infektion och kirurgen och vi kan inte de bitarna lika bra, säger Emelie Holmgren.
Emelie Holmgren och Emma Nordmark är förtroendevalda i Vårdförbundet och jobbar ständigt för att förbättra arbetsmiljön och villkoren. Förra året försökte personalen på avdelningen införa en schemamodell med arbetstidsförkortning, men förslaget avslogs av arbetsgivaren.
Nu ser de kollegor som trots att de är unga går ned i arbetstid för att de inte klarar av belastningen.
– De är 23–24 år men orkar inte jobba heltid, säger Emma Nordmark.
Lönefrågan beskriver de som viktig för att locka nya medarbetare – vilket är precis vad som behövs för att förbättra arbetsmiljön.
– Blir vi fler sjuksköterskor minskar arbetsbelastningen. Men för mig personligen hjälper det mig inte här och nu med några tusenlappar mer i månaden, säger Emelie Holmgren.
Alla tre säger att de ibland känner sig otillräckliga när de inte hinner ge alla patienter den vård de önskar. Men de har valt att jobba kvar för att de trots alla problem trivs på arbetet och tycker att jobbet är givande.
– Man känner att man gör något viktigt. Annars hade man slutat för länge sedan, säger Emmy Strandell.