Det är minus 25 grader när vi möter det unga paret på Kallkällan i Luleå. De bor i Moa-Marias mammas lägenhet. Moa-Maria har levt på Svalbard och Filippinerna de senaste åren och har inte kvar någon egen bostad i hemstaden.
- Det känns helt okej att bo med mamma efter att ha varit borta så länge, säger hon.
Skapar smycken
Mamma Marias köksbord är för dagen fyllt med filippinskt hantverk skapat av Jimboy och Moa-Maria. Jimboy har gjort smycken, ödlor och gubbar av rötter från filippinska klängväxter. Moa-Maria har skapat smycken med snäckor och pärlor trädda på nylontråd.
- Jag har inte lärt mig att arbeta med rötterna ännu, säger hon och berättar att hennes lillasyster Kajsa Kero säljer hantverket i det företag som hon driver inom ramen för projektet Ung Företagsamhet i Luleå gymnasieskola.
Fiskare och trummis
Moa-Maria Kero har bott i Jimboys hemby Santo Niño på den filippinska ön Palawan i åtta månader. Jimboy tillhör en fiskarfamilj där. Han är själv en genuin fiskare, hantverkare och trummis i ett band som spelar afroinspirerad traditionell filippinsk musik.
- Det är musik byggd på bara rytmer med slaginstrument och lite flöjt, säger Moa-Maria och visar en trumma som Jimboy har tagit med sig till Luleå.
Fastnade hos Jimboy
Den åtta månader långa vistelsen på Filippinerna var den andra i landet för Moa-Maria Kero. Hon bodde där från oktober 2009 till mars 2010 också.
- Jag arbetade i en restaurang i Long Year Byen på Svalbard när jag följde med en svensk kompis till Filippinerna. Efter tre månader skulle jag vidare till Sydostasien men fastnade hos Jimboy i Palawan. Vi träffades på taket till en lokalbuss och jag började sjunga i hans band. På den vägen är det, säger hon.
Lever av fisk
Nu planerar Jimboy Balladares och Moa-Maria Kero att bo i Luleå några år för att sedan slå sig ner i Santo Niño på Palawan och leva där. De söker arbete för att tjäna ihop pengar som ska möjliggöra för Jimboy att starta ett fiskeföretag med egna båtar att livnära sig på hemma.
- Fiskexport är det som människorna på ön i huvudsak lever av, säger Moa.
Själv väntar hon på lust att studera. Hon vill bli sjuksköterska - som mamma Maria - för att kunna hjälpa människorna i Santo Niño.
Vill leva enkelt
- Vården är så dyr att fattiga inte har råd att söka hjälp när de blir sjuka. Jag vill utbilda mig till sjuksköterska för att sedan kunna erbjuda gratis sjukvård. Jimboy skulle genom fisket dra in pengar nog för oss att leva på, säger Moa-Maria.
Under sin tid i Santo Niño levde hon som lokalbefolkningen i en hydda, hämtade vatten i en brunn, lagade mat över öppen eld och tvättade kläder för hand. Så vill hon fortsätta att leva.
- Vi vill leva ett enkelt liv, säger hon och tittar på Jimboy som nickar instämmande.
Mycket grönsaker
Moa-Maria berättar om hur Jimboy skrattade när han första gången fick se grönsaksdisken i en svensk butik.
- Där fanns många grönsaker som de odlar hemma i byn men i så mycket större format. I byn är det bara naturgödsling som gäller med mycket mindre grönsaker som resultat. Men det är väldigt fräscha och goda saker. Är det något jag saknar från Filppinerna så är det just grönsakerna.
Filippinarna äter ris tre gånger om dagen, mycket grönsaker, fisk och gris-, get- och kycklingkött.
- På julafton är det helstekt gris som gäller. Det är ett katolskt land, säger Moa-Maria.
Moa-Maria Keros mamma Maria Kero och syster Kajsa Kero kom och hälsade på i Santo Niño över jul och nyår innan Jimboy och Moa-Maria flyttade till Luleå.
- På julaftonen helstekte vi en gris som vi sedan åt efter att ha varit i kyrkan, säger Moa-Maria.
I Sverige har Jimboy redan hunnit skaffa sig några matfavoriter.
- Jag tycker om renkött och lax. Det är jättegott och något som vi inte har på Filippinerna, säger han.
Talar fyra språk
Jimboy ska börja studera svenska för invandrare på Komvux. Han talar sedan tidigare fyra språk - tagalog och engelska som är Filippinernas två officiella språk och dessutom sin mammas respektive sin pappas speciella dialekter.
Moa-Maria Kero förstår tagalog men pratar ännu inte själv språket i någon större omfattning. Hon och Jimboy kommunicerar på engelska.
Moa-Maria har alltid varit omvärldsorienterad och gick samhällsprogrammet med internationell inriktning på gymnasiet - med projektarbete i Kerala i Indien. Hon passade också på att läsa många språk: franska, spanska, italienska och förstås engelska.
Tränar slalom
När vi från NSD ska lämna det unga paret får de följa med oss ut i kylan för fotografering. Det gör de så gärna. Jimboy stortrivs med minus 25 grader och mycket snö! Det handlar bara om att klä sig ordentligt konstaterar han glatt och tar på sig lager på lager.
- Vi har tränat slalomåkning i Måttsund, säger Moa-Maria.
Hon och Jimboy hoppar glatt ut i en snödriva och börjar duscha varandra med snö.
- Det är för att det alltid är så varmt på Filippinerna som jag tycker om att det är kallt och snö, säger Jimboy.
Moa-Maria skrattar. Hon har sälskinnsskor från Svalbard på fötterna.
- Där var det ungefär lika kallt som det är här nu. På sommaren kunde det bli plus tio grader varmt. Där fanns fler isbjörnar än människor och ingen går på utflykt utan gevär, säger hon.