I hamnen hänger fisknät på tork. Bakom skymtar det anspråkslösa huset på 43 kvadratmeter som Åke Åström insisterar "känns större".
Vid ett träd står en regnbågsfärgad cykel som fungerar som upphängning för postlådan. Det finns varken vägar eller postutdelning på den lilla ön utanför Alhamn.
Husknuten är märkt med siffran 17.
– Intresset för fågelliv har jag och Karin gemensamt. Vi matar fåglar året runt. Vi är uppe i 103 arter som observerats på ön. Vi har satt upp 16 holkar för bland annat knipa, skrake och flugsnappare. Den sjuttonde holken är vårt hem, berättar Åke Åström.
1963 fick Gunnar Johansson bygglov för en stuga på Kunoön som fram till dess betraktats som obebodd. Han lät dra en barack över isen till en skyddad vik.
I dag rymmer den ett kök, en sovalkov och ett matrum. Med åren har huset utvidgats genom att två verandor har fått väggar.
Utanför stugan står en vindsnurra stilla i morgonbrisen.
– Den alstrar ström, men av någon anledning slår den av sig själv. I stället har vi valt att satsa på fyra solpaneler som ger ström och värme redan i februari. Under kalla vinterdagar får vi elda rejält i både kaminen och järnspisen, förklarar Åke Åström.
Här har Karin Gunnarsdotter tillbringat många av sina barndoms somrar.
– Jag delade samma dröm som min pappa. Drömmen om att få se det här stället när vintern gör sitt intrång. Att få uppleva när isen lägger sig i viken och vinterstormar tar sig in över land.
2008 gick drömmen i uppfyllelse. Karin och hennes man Åke tog tjänstledigt för att bo på ön. När året var till ända grät båda två på bryggan.
Nu har det gått nästan tio år sedan de fick sin fasta adress på ön.
– Planering har alltid varit vår starka sida. På en ö är det viktigt att hela tiden tänka minst ett steg framåt, men under provåret upptäckte vi mitt i vintern att vi var på väg att få slut ved. Vi fick leta efter torra grenar, men det gick det med, minns Karin Gunnarsdotter.
I dag sträcker sig planeringen nästan tre år framåt. Åtminstone vad det gäller ved.
Ölivet förutsätter kunskaper i att hushålla. Mjölk i oöppnad förpackning håller i 30 dagar om den förvaras kall, vispgrädde i tre veckor, medan crème fraiche kan förvaras tre månader i obruten förpackning.
Förr saltades fisk och torkades kött på Kunoön, men numera konserveras köttbullar, köttfärs eller skav i burkar som steriliseras via kokning.
Genom att den före detta lastbilschauffören fiskar och jagar kan paret klara sig med en budget på 10.500 kronor i månaden.
– Vår livsfilosofi är att vara aktsam med jordens resurser. Bara i Sverige konsumerar vi i genomsnitt 4,2 jordklot om året. Det handlar förstås om ett genomsnitt för jag och Karin gör det definitivt inte. Vi försöker rädda miljön genom att inte överkonsumera, säger Åke Åström.
Karin Gunnarsdotter arbetade i många år på Norrbottens museum, men har under de senaste fyra åren uppfyllt sin livsdröm på konstlinjen på Sunderby folkhögskola.
Nu har hon lämnat skolan och i hemmet har en diskussion om framtiden startat.
– Jag är gärna här under nästan hela året, men när det blir kallt och mörkt och vinterstormarna rullar in då vill jag hellre befinna mig på fastlandet, säger Karin Gunnarsdotter.
Att bo ensamma på en ö kan vara påfrestande för alla par. På Kunoön är det bestämt att om det i stunden blir för mycket är det bra att ta en promenad.
– För det mesta tar vi promenaden tillsammans, berättar Åke Åström.
Är det inget som ni saknar?
– På Kunoön är livet en höjdare, svarar jägaren som satt upp som mål att hålla ön fri från predatorer.
– Man klarar sig utan det mesta, men en vanlig toalett och en dusch hade inte varit fel. Det hade också varit trevligt med lite mer värme på vintern, men det känns som vi har sett alla serier på Netflix. Egentligen saknar vi ingenting utom barn och barnbarn, säger Karin Gunnarsdotter.
– Ja, man längtar så att det värker, tillägger Åke Åström.
Intill en rullstensås står ett magiskt träd där det varje midsommar brukar växa ut godispåsar märkta med förnamn. Det händer fortfarande trots att barnen blivit stora och barnbarn dykt upp.
När Norrbottens-Kuriren kommer till ön är det första gången på över ett år som Fanny och Lova besöker sin mormor och morfar.
– Jag brukar titta på grodyngel och fiska, berättar Lova som snart är elva år om livet på Kunoön.