En fyra meter hög hand tillverkad av nät, som ett halvfärdigt konstverk med stegar och rep, har placerats framme i koret i Norrfjärdens kyrka. I veckan pågår intensiva repetitioner inför lördagens uruppförande av kyrkooperan ”Under en kvinnas hjärta” – med åtta kvinnor på scenen. Sven-David Sandströms musik och Leif Janzons libretto får vingar och färdas snabbt och lätt runt i det tolv meter höga kyrkorummets alla vrår.
Texten har i grunden ett bibliskt tema, med de tre kvinnorna Anna, Elisabet och Mirjam (Maria), som upplevde mirakel när de blev havande. Men operan behandlar även mänskliga frågor i stort.
– Det handlar om att bära frukt, om tid och om åldrande, säger regissören Mira Bartov och förklarar att handlingen inte går från a till ö, mer meditativt och oratorielikt kring dessa kvinnors innerliga önskan.
– Jag behandlar de här tre kvinnorna som att det skulle kunna vara en enda kvinna i olika faser i livet, för att berätta lite vad som händer under livets gång. Ett av styckena handlar om kyrkans rum, om tidens ström, och hur allt flätas samman. Det förflutna, nutid och framtid vävs ihop så att de existerar samtidigt.
Mira Bartov tycker att kyrkorummet ger en extra dimension till föreställningen:
– Vi försöker knyta ihop den yttre världen, som vi lever i, med den inre, som är så oändligt rik, men som vi sällan låter oss själva få vara i. Det är något med höjden, bredden och luften i kyrkan, och att det inte är en scen, utan ett rum som är tillägnat våra liv.
Hon berättar att de jobbar mycket med skulpturala, levande bilder som förhoppningsvis ger associationer som har med handen att göra.
Scenografen Fredrik Glahns stod inför utmaningen att hitta något som fungerar scenografiskt och berättar en historia, men som också kan tänkas stå i en kyrka.
– Kyrkan är ett väldigt påtagligt och maffigt rum med mycket symboler. Jag vill få fram en känsla av att det är något som ställts in här, som inte är en del av kyrkan, och något som pågår.
Det blev en alltså en hand, men vad den står för är upp till betraktaren att fundera på, menar han:
– Det finns många sätt att läsa in vad operan handlar om – och vad skapandet är. Det kan vara att föda barn och leva vidare på det sättet, det kan också vara att lägga ner sin själ i till exempel ett konstverk, som dels lever kvar efter att man dör, dels är något som man aldrig bliv färdig med.
Det blir arbete på hög höjd för de medverkande sångerskorna, som klättrar upp och ner i handen under föreställningens gång. Men handen är fast förankrad och noggrant kontrollerad för deras säkerhets skull.
Mira Bartov beskriver föreställningen som en total skönhetsupplevelse:
– Musiken är vacker, scenografin är vacker, vi har jobbat efter vackra bilder och rörelsemönster. Och vi har haft mycket intressanta samtal där alla har sina egna erfarenheter som har berikat hela produktionen. Det skapar en närvaro, en nerv som gör att man faktiskt blir drabbad.
Hela känslospektrat ryms i den timslånga föreställningen som hon tror ska beröra på många olika plan:
– Man får kanske gråta lite, rysa lite, le lite, och gå ut och känna att livet är en härlig cocktail med väldigt många smaker i.
Fotnot: ”Under en kvinnas hjärta” är Piteå kammaroperas nyaste produktion som även spelas i Luleå domkyrka, Skellefteå landsförsamlings kyrka, Tegs kyrka i Umeå, Ytterlännäs kyrka i Bollstabruk, Härnösands domkyrka, och Gustav Adolfs kyrka i Sundsvall.