Vad orkar ett magasin rymma innan det tar slut? Vid industrilandet Sveriges födelse var ”Tyskmagasinen” en mullrande trämassafabrik. När världen brann förvarades proviant i de gapande husen för nazi-Tysklands soldater i Norge och Finland. Freden förvandlade magasinen till en mellanlandning för ryska krigsfångar som ville hem, men möttes av fångläger i sitt eget land.
Sedan, som om ingenting hade hänt, trämassafabrik igen.
Mångfaldens magasin var projektet som ville vända Tyskmagasinens mörka historia till en ljus framtid. Men då brann de upp.
Ur askan reser sig Dansinitiativet. Den nystartade föreningen har kommunen i ryggen, och på pressträffen pratar verksamhetsledare Marie Wårell snabbt och bestämt om målbilden för 2018.
– Vi har ju teatern i Luleå som är väldigt etablerad. Det är en erkänd konstform och någonting som är väldigt tillgängligt – för alla åldrar. Det är min vision av vad dans också ska bli.
Luleå har en utbredd kultur av att dansa på hobbynivå, men eftersom dans inte är en etablerad konstform i staden, så missar barn och ungdomar möjligheten att det faktiskt går att arbeta som dansare, berättar Wårell. Det vill de vända på.
– Det finns ju väldigt mycket barn och ungdomar som dansar, det gjorde jag också. Men hade jag inte av en slump kommit i kontakt med en professionell produktion där jag bara sögs upp, så hade jag aldrig förstått att jag ens hade valet att jobba som dansare. Och det valet vill jag att alla på hobbynivå ska ha, säger Wårell och jämför med teatern.
Hon ger ett exempel:
– För oss har det inte funnits någon möjlighet till daglig dansträning. Vi har fått gå på gym och yoga. Det är ju jättebra träning, men det är ingen dansträning. Nu kan vi skapa ett sånt klimat att det finns en tillgänglighet till de bitar som är kärnan i att kunna jobba som professionell dansare.
Om det inte vore för två barn med medföljande föräldraledigheter, skulle inte Marie Wårell och Per Sundberg kunnat bo kvar i Luleå om de ville fortsätta med dans.
– Föräldraledigheten gav oss tid att vänta på kommunens långa process.
Att etablera en ”dansinfrastruktur i Norrbotten och Barentsregionen” är ett jobb som sker på flera fronter. Ett delmål i den processen är något som kan låta större än själva helheten.
– Det finns en generell okunskap och rädsla för vad dans är. Att det är något tråkigt som man inte förstår. Men jag tror helt enkelt det handlar om att man har sett dålig dans, skrattar Marie Wårell.