Laakso Chikks är ett mentorskapsprojekt som ska stärka deltagarnas identitet och självkänsla. Det drivs av Svenska tornedalingars riksförbund – tornionlaaksolaiset, STRT, och leds av Regina Veräjä och Maja Mella. Tio chikks (tjejer) mellan 15 och 20 år och tio kvinnliga mentorer mellan 24 och 66 år är med. De bor runt om i Norrbotten och i Umeå, Uppsala och Stockholm. Alla har rötter i Tornedalen. Kvinnorna samlas regelbundet till peppträffar med olika kvinnliga föreläsare som också har anknytning till Tornedalen.
– Vi ska ha vår femte helgträff snart. Det blir i Stora sjöfallet där en av mentorerna, Inger Junkka, arbetar. Tidigare har vi samlats i Pajala, Piteå, Korpikylä och Kalix. Vi har kul och tar del av varandras tankar, kontakter, kunskaper och erfarenheter, säger Ingela Sandström som är från Pajala men bor i Piteå och arbetar som coach och biträdande projektledare på Folkuniversitetet i Luleå.
Angelica Erkki är från byn Erkheikki utanför Pajala men bor i Luleå och går första året på gymnasieskolans livsmedelsprogram med målet att bli bagare.
Högre status
Inger Junkka berättar att tornedalsfinskan och det tornedalska var något som hennes generation skämdes för och ville komma ifrån som unga.
– Det gällde att lämna Tornedalen och försvenska språket så fort som möjligt. Den som inte snabbt nog lyckades med det var en förlorare. Den som hade lyckats flytta var den som hade åstadkommit något, säger hon.
Själv flyttade hon inte längre än till Kalix, men det räknades som en bra början.
Med åren har Inger Junkka börjat uppskatta det tornedalska mer och mer och det är en sorg för henne att inte kunna meänkieli. Det är inte minst alla kulturutövare i Pajala som har gett hembygden en högre status.
– Mikael Niemi, Tornedalsteatern, Raj raj band, tjejbandet The Magnetts och alla andra duktiga kulturutövare får mig att känna stolthet över mina rötter, säger hon.
Hyllar livsmiljön
Angelica Erkki har aldrig skämts för det tornedalska, tvärtom. Hon ser det som högst sannolikt att hon ska flytta tillbaka till sin hemkommun när hon har skaffat sig en yrkesutbildning att livnära sig på. Hon hyllar livsmiljön där.
– Jag tycker om att jaga, fiska och köra skoter och åker hem över helgerna. Just nu, som tonåring, tycker jag att det räcker med helgerna hemma. Det känns bra att tillbringa veckorna i Luleå.
Hon berättar om hur hennes skolkamrater tycker att det är häftigt när hon pratar meänkieli. De vill lära sig ord och uttryck.
– Mina föräldrar lärde mig inte meänkieli så det är inte så mycket jag kan heller, men jag förstår när andra pratar. Jag vill lära mig prata flytande, säger hon och minns när föräldrarna inför en jul pratade om att köpa ett piano till sin dotter och blev avslöjade – fast de pratade tornedalsfinska.
Självkänsla som tema
Angelica Erkki vill lära sig så mycket som möjligt om Tornedalen. Hon säger sig inte veta så mycket trots att såväl hennes mormor och morfar, farmor och farfar och föräldrarna är tornedalingar.
– På vår senaste peppträff som var i Kalix hade vi självkänsla som tema och vi pratade om hur det var förr och hur det är nu i Tornedalen, säger hon.
Tidigare teman för kvinnornas träffar har varit identitet – vem är jag i världen, drömmar, personlig utveckling och makt och härskarteknik.
I Kalix kom skådespelaren och författaren Lo Kauppi på besök. Hon visade en bit ur sin monolog "Bergsprängardottern som exploderade" och berättade om sin egen identitetsresa och sitt förhållningssätt till de tornedalska rötterna.
– Ett av chikksen, Sanna Kalla som ingår i duon The Magnetts, fick också en egen stund i programmet, säger Ingela Sandström.
Starka personligheter
Hon tycker att chikksen är "magiskt modiga" jämfört med hur hennes egen generation var i motsvarande ålder.
– De står på scenen och spelar hårdrock och teater! säger hon imponerat och tillägger:
– Det är de som stärker oss mentorer. Alla är starka personligheter och begåvningar som tycker att det är naturligt att ta plats.
Ingela Sandström lyfter också fram det faktum att de unga tjejerna åker iväg och utbildar sig för att sedan återvända till Tornedalen.
– Det är inte så att de flyttar till en karl. Nej, de har en egen agenda och om rötterna drar så följer de det och återvänder, säger hon.
En känslostorm
Varje träff med Laakso Chikks innehåller ett språkbad då var och en efter vilja och förmåga smakar på meänkieli, finska och även samiska.
– Det sker med mycket humor, himlen som tak och respekt för varandra. De flesta deltagare kan faktiskt meänkieli, säger Ingela Sandström.
Hon beskriver sin tid i projektet som en enda stor känslostorm.
– Det är en känsla och en energi som jag aldrig har varit med om tidigare. Ledarna Regina och Maja är så häftiga och vågar lyssna in oss. Efter första mötet var jag som i chock och kunde inte svara när min man frågade hur det hade varit. Det var en så överväldigande upplevelse.
Projektet är ett år långt och avslutas i årsskiftet – såvida det inte förlängs med ett andra år. En ansökan om pengar för ett år till är inlämnad till Ungdomsstyrelsen som är finansiär och alla deltagare vill fortsätta om den går igenom.