De har satsat på ett liv på landet
Ett gult stenhus med tomt ner till Råneälven.Lennart och Eva Barck föll direkt.- Vi hade tittat på hus under många år, mer eller mindre seriöst. Egentligen skulle vi vänta till dess att jag slutat jobba. Men när vi kom hit kändes allt rätt - vi bestämde oss snabbt, säger Eva Barck.
Fotograf: Tomas Bergman
Foto:
Ett rappat hus med brutet tak. En brusande fors. En stor gräsmatta. Höstfärger i skogen bortanför älven. Det vi ser gör det lätt att förstå makarna Barcks beslut att lämna villakvarteret.
Själva är de noga med att påpeka att de trivts mycket bra på Jakthornsstigen på Hertsön. Där har de tre barnen växt upp och där har de levt ett gott liv. Men när de närmade sig pensionsåldern ville de prova något annat.
Många i omgivningen höjde förvånat på ögonbrynen. Två av de tre vuxna barnen var skeptiska - de var ju vana att enkelt kunna åka förbi sitt barndomshem på "Jakthorns" för en lunch eller en kopp kaffe. Nu har protesterna tystnat.
- Barnen gläder sig för vår skull, och här finns mycket att göra för barnbarnen. I somras fick tolvåriga Felix en gädda på 3,6 kilo! Vi har dessutom köpt en skoter, berättar Lennart Barck, som planerar att inreda en snickarbod i uthuslängan.
I november förra året kom de för första gången till gårdsstället. Under maj månad flyttade de in. Nu närmar sig vintern - deras första vinter på landet.
Men Lennart Barck är inte orolig.
- Jag har upplevt 63 vintrar redan - jag ska nog stå ut med några till!
Eva Barck har fyllt 60. Hon arbetar kvar på Rians förskola på Hertsön, ett dygnet runt-öppet dagis. Eftersom hon dels arbetar deltid, dels arbetar en del nätter, behöver hon bara pendla de fem milen i snitt tre gånger varje vecka. Inte heller hon räds den kommande, kalla årstiden.
- Det tar mig 45 minuter enkel väg till jobbet. Men vad har de egentligen för restider i Stockholm, brukar jag tänka, säger hon.
Under sommaren har besöken varit många. Vänner och släktingar har hälsat på; det sociala umgänget har till och med varit mer intensivt än vanligt. Makarna Barcks teori är att det är roligt att göra en utflykt, och att många därför kommer sig för att hälsa på den som bor en bit bort. Besökarna erbjuds ofta stanna över natten, här finns gott om plats.
Två hus i närheten är bebodda året om. Utöver det finns flera sommarbostäder i området.
Grannarna har visat sig vara både välkomnande och trevliga.
- Sådant kan man aldrig veta i förväg, men det har fungerat över förväntan. Vi har fått bra kontakt. Dessutom hoppas vi förstås att våra vänner ska besöka oss även till vintern, säger Lennart Barck.
På frågan hur ofta han åker till stan, alltså Luleå, kommer svaret snabbt: så sällan som möjligt!
- Vi hälsar på sönerna och gör ärenden. Ibland är jag på brandstationen och dricker kaffe med mina gamla arbetskamrater. Men det räcker gott. Helst stannar jag här.
Det mesta i bostadshuset var genomgånget och fräscht när de köpte det, det var bara att flytta in. Det passar paret bra.
- Vi vill inte rusta ett hus från grunden, säger Lennart Barck.
Som pensionär har han ändå mycket att pyssla med. Alltid är det något som ska fixas med bostadshuset, uthusbyggnaden, bastun eller bagarstugan. Eller så ska gräsmattan på 8 500 kvadratmeter klippas… Emellanåt greppar han ett kastspö och fiskar en stund. I höst har han och Eva fångat kräftor i älven, just nedanför huset.
Frihet och natur är orden de väljer när de ska beskriva sin nya tillvaro. Beslutet att lämna Luleå och satsa på ett nytt hus har de inte ångrat en sekund.
- Och skulle vi göra det är det värsta som kan hända att vi måste sälja, säger Eva Barck.
Så jobbar vi med nyheter