När vi kliver ur bilen på gården ovanför Västisund på Hindersön hör vi en hackspett. Kurt Johansson förklarar att det är en större hackspett, inte den spillkråka som har ställt till besvär för dem.
- Den har hackat sönder knutarna på det gamla huset. Det har legat stora stickor på marken, säger Inga Johansson.
Det gamla huset är det som Kurts mormor och morfar en gång bodde i och som Kurt och Inga bodde i tidigare. Nu är det sommarhus åt deras tre barn med familjer.
Rikt fågelliv
- Jag är född och uppvuxen här på ön och gick i skolan här i sju år.
Skolan var i bruk till 1960, säger Kurt Johansson.
Det var under läroverkstiden i Boden som han och Inga från Unbyn möttes.
- Jag bodde hos min moster i Lul-avan då och vi åkte samma buss till Boden, säger han.
Inga minns skrattande att hon aldrig hade sett måsar innan Kurt tog med henne till Hindersön. Nu känner hon till alla möjliga fågelarter och djur.
- Framför allt fågellivet är rikt här. Det är de vanliga arterna vid fågelbordet. Korpen finns här och på senare tid har koltrasten börjat övervintra. Havsörnen har kommit tillbaka och vi ser den ofta numera, säger Kurt Johansson.
Han lägger nät under isen utanför Lappön och vittjar varannan dag.
- Jag får sik, abborre och lake och tyvärr också skräpfisk som id som jag lämnar på isen. Vi äter fisk minst två gånger i veckan, säger han.
- Jag lagar fisken direkt, säger hon.
Älgen visar sig ofta för dem liksom harar och hermelin. Räven ser de varje år.
- Älg finns det gott om här på ön och jag har jagat i öns älgjaktlag i massor av år tills nyligen.
Flitig odlare
Framåt våren när det blir varmare och mer sol brukar de åka lite skidor.
- Vi brukar sitta på en sten på Lappön och äta apelsin, säger Inga Johansson.
Inga är en flitig odlare av blommor och grönsaker och årets första frön är redan satta.
- Det är kronärtskocks- och purjölöksfrön, säger hon.
Växthuset står än så länge igenfruset bakom huset.
- Jag öppnar det i april, säger hon.
De är självförsörjande på grönsaker sommartid och in på hösten.
- Vi har tomat, gurka, morot, rödbetor, dill, sallader, mangold och ibland squash och palsternacka. Jordgubbar har vi förstås som barnbarnen får plocka. Kurt och jag plockar bär och svamp på höstarna, säger Inga Johansson.
Kurser i måleri
Kurt berättar om den ständiga kampen mot skogens utbredning. Varje år röjer han och Inga sly som hotar att ta gården i besittning. Vedförsörjningen tar också en hel del tid.
- Det är härligt att stå och klyva ved när våren gör sitt intåg, säger Inga Johansson.
Paret äger skog och skogsbruket tar tid.
- Det finns alltid saker att göra oavsett årstid, säger hon.
Hon går kurser i måleri på Kronan i Luleå och visar det rum där hon har alla sina målarattiraljer och där hon sitter i ljuset från fönstret och målar. En norrskensbild ligger framme.
Inga målar inte bara bilder. Vi beundrar dörrar och ett skåp som hon har ådermålat.
Vägg i vägg med målarrummet ligger sovrummet som också är Ingas stickrum. Hon har en stickmaskin på vilken hon stickar tröjor.
I det gamla huset väver hon mattor.
- En sonhustru tycker också om att väva mattor och jag brukar sätta upp en väv lagom tills hon ska komma, säger hon.
Kurt snickrar. Vi tittar på hans fiffiga torkanordning ovanför kaminen i det kombinerade köket och vardagsrummet.
Vacker vinter
Vackra naturscenerier är ett stående inslag på ön.
Inga berättar om ett vackert norrsken som hon och Kurt såg alldeles nyligen när de åkte hem över havet efter att ha besökt fastlandet.
Hon berättar om solen, ljuset och vidderna.
- När vi åker skidor runt Lappön så känns det som att vi är i fjällen. Vidderna är oändliga.
Hon tittar ut genom fönstret och säger:
- Det är så vackert med vintern. Snön bildar blommor i träd och gräs.
Kurt målar upp våren:
- Då blir det fint på ett annat sätt. Smältvattnet, lukten av ruttet gräs och de första insekterna och blommorna. Sedan exploderar växtligheten, säger han drömmande.
- Ja, och så blir det vansinnigt mycket fågelkvitter i stort sett dygnet runt. Nu har vi börjat höra fåglar på morgnarna, säger hon.
Kurt och Inga Johansson har en lägenhet i Luleå där de bor under förfallstiden, när isen varken bär eller brister.
- Då brukar vi också passa på att hälsa på våra barn och barnbarn. Sommartid kommer de till oss på ön, säger Kurt Johansson.
Inga berättar om sina väninnor på fastlandet som hon åker för att träffa.
- På tisdag kommer några av dem hit till oss, säger hon förväntansfullt.
Njuter sitt otium
Både Kurt Johansson och Inga Johansson fortsatte att studera efter läroverkstiden i Boden då de träffades. Kurt läste till lärare och har arbetat på Örnässkolan i Luleå. Inga Johansson studerade till sjuksköterska och sedan distriktssköterska.
- Den roligaste tiden var de sista 13 åren då jag var distriktssköterska på vårdcentralen i Gammelstad och arbetade i norrbyarna mot Råneå. Jag hade hand om alla från noll till hundra år och lärde känna hela familjer. Det gav ett fascinerande sammanhang, säger hon.
Nu njuter de två sitt otium. Men inte sittandes i gungstol eller matandes duvor utan i full verksamhet - på sin älskade skärgårdsö.
Innan vi lämnar dem promenerar vi ner till Västisund med Kurt och Inga. De går mot sin sjöbod hand i hand.
Det står inte på förrän båten är sjösatt igen och svanarna ger hals.
- Svanar och gäss är nya inslag här ute. Tidigare såg vi stora andfamiljer som gick omkring i långa rader. Nu ser vi bara några få ungar. Kråkor äter ägg och minkar tar ungar, säger Kurt Johansson.