De hÄller kyrkans portar öppna

MĂ„nga LuleĂ„bor och turister söker sig till domkyrkan. NĂ„gra söker stillheten, vill tĂ€nda ljus och kanske be. Andra kommer mest för att titta pĂ„ kyrkorummet.Gerd-Marie Öhman och Valborg Englund Ă€r tvĂ„ av dem som gör det möjligt. De tillhör Domkyrkans vĂ€nner som turas om att sitta i kyrkan sĂ„ att den kan hĂ„llas öppen.

"Kyrkan invigdes 1893 och kallades Oscar Fredriks kyrka. 1904 blev den LuleÄ domkyrka", berÀttar Valborg Englund för spanjorerna Javier Jimenez och Alberto Durån.

"Kyrkan invigdes 1893 och kallades Oscar Fredriks kyrka. 1904 blev den LuleÄ domkyrka", berÀttar Valborg Englund för spanjorerna Javier Jimenez och Alberto Durån.

Foto: Bengt-Ake Persson

LULEÅ2012-02-27 06:00
Kerstin Anttila

De tvÄ kvinnorna sitter bredvid varandra pÄ sista raden i LuleÄ domkyrka.

NÀr det kommer in nÄgon i kyrkan sÄ vÀnder de sig försiktigt om och hÀlsar. De har fÄtt en bra fingertoppskÀnsla för nÀr nÄgon vill kommunicera eller tvÀrtom fÄ vara i fred.

- Den som vill kan prata med oss och om nĂ„gon behöver ett sjĂ€lavĂ„rdssamtal sĂ„ kan vi ringa efter en prĂ€st.

- Det finns mĂ„nga mĂ€nniskor som har det jobbigt. Vi kan inte ge pengar till nĂ„gon men Gerd-Marie och jag brukar ha en fikakorg med oss och kan bjuda av det vi har. Vi kan ocksĂ„ lotsa hjĂ€lpbehövande vidare om sĂ„ önskas, sĂ€ger Valborg Englund.

Gerd-Marie Öhman berĂ€ttar att det kommer mĂ„nga studiebesök till domkyrkan.

- Sommartid finns det speciella guider som tar emot besökare och berĂ€ttar om kyrkan. Vi har informationsbroschyrer som vi kan dela ut. De finns pĂ„ mĂ„nga olika sprĂ„k.

BÄda kvinnorna upplever barnens besök i kyrkan som nÄgot alldeles speciellt.

- Det Ă€r hĂ€rligt med förskole- och skolgrupper. Barnen Ă€r sĂ„ raka och charmiga. Omkring jul var det en liten flicka i en grupp som tittade pĂ„ korset med Jesus och frĂ„gade "varför hĂ€nger han dĂ€r?". Hon fick svaret att det skulle hon fĂ„ veta nĂ€r det blev pĂ„sktid. Det aktuella temat var Jesu födelse. Gruppen var pĂ„ julvandring, sĂ€ger Gerd-Marie.

Turas om
Domkyrkans vĂ€nner utgörs av ett 50-tal frivilligarbetare. De turas om att sitta i kyrkan tvĂ„ och tvĂ„. Valborg Englund, 65, och Gerd-Marie Öhman, 67, Ă€r tvĂ„ av de yngsta i gruppen.

- MĂ„nga Ă€r över 80 Ă„r gamla, sĂ€ger Gerd-Marie.

Valborg Àr pensionerad diakon. Gerd-Marie Àr pensionerad lÀrare och skolledare.

Spark i baken
- Jag vigdes till diakon pĂ„ gamla dagar efter att tidigare ha arbetat som barnsjuksköterska, med för tidigt födda barn, och som gĂ„rdsförestĂ„ndare pĂ„ EFS Sundet. Jag gick kyrkans grundkurs i Älvsbyn och sedan diakonutbildningen pĂ„ VĂ„rsta i HĂ€rnösand.

- Att min anstĂ€llning pĂ„ EFS Sundet tog slut tog jag som en spark i baken av vĂ„r Herre att förverkliga tanken pĂ„ att bli diakon. Jag har arbetat med mĂ€nniskor i hela mitt liv, frĂ„n pluttisar till hundraĂ„ringar, sĂ€ger Valborg.

BÄda kvinnorna Àr födda in i EFS, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, och tillhör och Àr aktiva i församlingen i LuleÄ.

- Förutom tvĂ„ anstĂ€llda sĂ„ bygger EFS verksamhet pĂ„ helt ideella krafter. Församlingsmedlemmarna Ă€r indelade i ansvarsgrupper och arbetar tvĂ„ mĂ„nader per Ă„r. Vi stĂ€dar kyrkan, fixar fika, stĂ„r för kyrkvĂ€rdskap, hjĂ€lps Ă„t att sköta fastigheten, skottar och sandar, sĂ€ger Valborg Englund.

Friare
Hon beskriver EFS friare Àn Svenska kyrkan. Det samtidigt som kyrkorna stÄr vÀldigt nÀra varandra.

- Vi har inte lika mycket ritualer och inte olika nivĂ„er som "högkyrkligt" och "lĂ„gkyrkligt", sĂ€ger Valborg.

De tvĂ„ har varit aktiva i Domkyrkans vĂ€nner i ett och ett halvt Ă„r. Gerd-Marie Öhman berĂ€ttar om bakgrunden:

- Jag var nybliven Ă€nka och en vĂ€ninna som redan var aktiv i gruppen tyckte att jag skulle ta med en kompis och bli det ocksĂ„. Det blev Valborg och jag.

Kyrkan och tron Àr vÀldigt viktig i kvinnornas liv.

Livsviktig
- Kyrkan Ă€r livsviktig för mig, min livsluft. Jag Ă€r egentligen morgontrött men inte pĂ„ söndagsmorgnarna nĂ€r jag ska pĂ„ gudstjĂ€nst. Att samlas till sĂ„ng, predikan och bön blir nĂ„got mer. Det Ă€r en stark gemenskap. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan att gĂ„ dit.

- Kyrkorummet hĂ€r i domkyrkan Ă€r fantastiskt. Det Ă€r underbart att sitta ner och meditera. Jag kĂ€nner en vĂ€ldig ro och stillhet hĂ€r, sĂ€ger Valborg Englund.

Gerd-Marie berÀttar att hon finner lugn, ro och tillfredsstÀllelse
i kyrkan. Kyrkan och vÀnnerna har varit ovÀrderliga för henne i sorgen efter makens bortgÄng.

Spanskt besök
- SĂ„ mĂ„nga vĂ€nner har kommit till mig i min sorg. De har tagit hand om mig och jag har fĂ„tt följa med pĂ„ en utlandsresa. Jag har fĂ„tt ett bredare kontaktnĂ€t sedan jag gick i pension samtidigt som jag har kontakt med gamla kollegor, sĂ€ger hon.

Hon har tvĂ„ söner som kanske har varit de allra största stöttepelarna. Den ena, Lars, bor i Älvsbyn och den andra, Staffan, i UmeĂ„.

- Staffan ringde och sa att han skulle komma till helgen och skotta taket Ă„t mig. Jag sa inte att jag redan hade gjort det, sĂ€ger Gerd-Marie Öhman och ler.

Innan vi frÄn NSD lÀmnar domkyrkan kommer tvÄ studenter frÄn LuleÄ tekniska universitet för att ta sig en titt pÄ kyrkan. Valborg Englund gÄr fram och hÀlsar pÄ dem. Hon fÄr veta att de Àr spanjorer och sticker en spansksprÄkig informationsbroschyr i hÀnderna pÄ dem.

LÀser pÄ
- Det Ă€r bra. DĂ„ hinner jag lĂ€sa pĂ„. Mina förĂ€ldrar ska komma till LuleĂ„ och dĂ„ ska jag Ă„terkomma hit med dem. Det Ă€r en fördel om jag kan verka lite initierad dĂ„, sĂ€ger Alberto DurĂĄn.

BÄde han och hans kompis Javier Jimenez kommer frÄn Aragón i Spanien och studerade vid universitetet i Zaragoza innan de kom till LuleÄ tekniska universitet.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
LuleÄ