Vi sitter i en källare bland mängder av ovanligt färggranna ölflaskor med fantasifulla motiv och pratar om, ja du gissar rätt, öl. För en oinvigd är det svårt att hänga med i ”namedroppingen”: Berliner Weisse, IPA, suröl, vildjäst i en oändlig ström av ölfackligt språk. Kärleken till den kornbaserade drycken lyser i ögonen på Joakim Nilsson och Mattias Bergström.
De möttes första gången på en fest och insåg genast att de träffat en likasinnad. Detta var precis i begynnelsen av ”ölboomen”.
– Det första Mattias frågade var om jag hade dubbelgarage, och det hade jag ”Vad bra, då kan vi brygga öl!”, säger Joakim Nilsson..
De började alltså som hemmabryggare med sedan förflyttades verksamheten till källarlokalen vi befinner oss i och företaget startades år 2013. Men killarna har jobb på sidan om och verksamheten ligger i gränslandet mellan en ren hobby och en affärsrörelse som de kan leva på.
– Vi gör allt förutom lager och pilsner och då tänker många ”vad finns kvar?” Men det finns mängder av olika öltyper som förut varit okända för många öldrickare, säger Joakim Nilsson.
Trots att idén inte var att blir rika på att brygga öl valde de ett kaxigt namn.
– Bottenvikens nanobryggeri hette vi först och ramade på så sätt in hela Norrland, säger Joakim Nilsson.
När vi fortsätter vårt samtal och tar oss djupare in i öldjungeln tycks det som om suröl är på tapeten just nu i detta konstnärsbryggeri, så som de vill kalla det. Saison och IPA verkar också falla herrarna i smaken. För varje ölsort görs ett varierat antal flaskor, men max brukar det bli 300 flaskor, och ibland bara 20. Som mest bryggs varje gång ungefär 150 liter öl och detta görs 6-10 gånger per år. De flesta ölsorterna är alltså högst förgängliga. Varje flaska är numrerad och på etiketten står ett poem som beskriver ölen och den känsla eller plats de velat fånga. Allt författat av Joakim Nilsson.
Vilken öl är er favorit?– Det är som att fråga ”vilket av dina barn är din favorit?”, säger Mattias Bergström.
– Det varierar från dag till dag och beror på vad man ska äta till, men vi båda har smakat de ölen som anses bäst i världen och ibland när jag dricker vårt öl tänker jag att det är minst lika bra, säger Joakim Nilsson.
Även om de kallar sig själva ölnördar är de inga renläriga sådana. Ölen innehåller ofta annat förutom jäst, humle och malt. Så som havre, vetepuffar och smaksättning. Granskott och svattram har använts. Ölen görs från grunden med undantaget för malten som de köper färdig.
– Vi målar med malt, jäst och humle och de olika humlesorterna smakar olika. Därför skriver vi på våra flaskor vilken sorts humle vi har använt.
– På många öl står bara ”Har tillverkats enligt de tyska renlighetslagarna med bara malt, humle, jäst och vatten” men man får inte veta vilken sorts humle som använts, säger Joakim Nilsson.
Oftast köper de humlen från USA, Nya Zeeland eller Australien. Där hittar man fruktiga, nästan tropiska smaker på humlen, men de har även bryggt öl av humle från Norrbotten.
– Många som säger att de gillar rödvin och säger vilken druva de gillar, merlot, pinot, cabernet . Det spelar lika stor roll i öl vilken humlesort man använder, säger Mattias Bergström.
Han berättar att hans egen favorit är Sorachi Ace.
På vilket sätt spelar humlesorten in?– Hur menar du? Svarar de båda.
Precis som om frågan är helt bakom flötet.
– Ja men smak och doft så klart!
Joakim Nilsson berättar om humlen i Sverige.
– Under 1600- och 1700-talet var det reglerat i lag att gårdarna skulle odla humle. Till en början var humlens funktion att vara konserverande. Ibland kanske det var mer hälsosamt att dricka öl än förorenat vatten
Därför, menar han, har det funnits en rik humleskatt i Sverige och Nordiska museet samt Sveriges Lantbruksuniversitet håller flera svenska humlesorter för bevarande till framtiden.
Ju längre in i samtalet vi kommer desto galnare tycks dessa ölmakare vara och fantasin tycks oändlig. Att göra ”danskrogsöl” som slinker ner i de flestas strupar lockar inte.
– Från en av mina jordgubbar och en rosenknopp odlade jag upp vildjäst i en steril behållare med sockerlösning, säger Joakim Nilsson.
Förutom jordgubbsjäst har de också jäst öl med surdeg. Men finns det något som man inte får stoppa i öl?
– Det finns ett bryggeri i Nya Zeeland som stoppar chili i alla öl och de är helt odrickbart, säger Joakim Nilsson.
Öl är trendigt, och de använder ordet ”hipstrigt” ibland. Men de berättar att intresset för mat och dryck alltid funnits. Innan ölen så stoppade de korv, Mattias jagade och nu finns även planer på att helt okommersiellt pröva göra mozzarella.
– Öl verkade ouppnåeligt men allt görs på något sätt och vi ville testa hur, säger Joakim.
Båda två minns i vilket ögonblick ölen gick från att vara bara en besk vuxendricka som man dricker för att bli full, till att upplevas som riktigt god.
– Jag var på Ayia Napa och drack en kall öl i en ljummen kväll. Då insåg jag att det är ju gott med öl, säger Joakim.
– Jag var på semester på Mallorca med mina föräldrar och fick smaka öl av mamma, men jag drack upp nästan hälften för att det var så gott, säger Mattias Bergström.
Det är någonstans där man inser att intresset är på riktigt, för vem minns första gången de drack en god öl? Efter allt snack om beskhet, söthet, syra, är det äntligen, äntligen dags för provsmakning. Och det är ”Tyskmagasinen” som plockas fram; en suröl med bara lite humle. Och den är ljus till färgen och riktigt frisk.
Blir man less på öl någon gång?– Nä, på jobbet skojar de och säger ”har du två till tre timmar över, börja snacka öl med Mattias” säger den ena,
– Det värsta tänkbara scenariot är att vara fast på en flygplats i två timmar. För på flygplatser brukar det aldrig gå att hitta ett ställe med gott öl, säger Joakim Nilsson.