Marken skulle egentligen ha förvandlats till industriområde redan på 1970-talet. Men sedan Stålverk 80-planerna stoppades 1976 har området sydost om bostadsbebyggelsen på Hertsön legat orört.
Nu är det dags. Hit vill kommunen bland annat locka företag som utvecklar och producerar framtidens material, till exempel grafit och sällsynta jordartsmetaller för batteritillverkning.
Nyligen vann detaljplanen laga kraft och Luleå kommun förbereder för att sätta igång arbeten med vägar och annan infrastruktur i planområdet som är 200 hektar stort.
Sten Strömbäck, 75, bor på Nygårdsvägen där han också har en firma med entreprenadmaskiner. Den ensamma fastigheten i skogen har varit i familjens ägo sedan tiden före de första planerna på industrialisering av Hertsön.
– Farsan köpte stället på 50-talet, berättar han.
Nu kommer gården att hamna ungefär 400 meter från ett framtida stängsel, med en zon av skog emellan.
Hur känns det att få ett industriområde som granne?
– Det vet jag inte, jag har inte satt mig in i det. Men vad ska man göra? Det är ju beslutat.
Är det bra att det händer något i Luleå?
– Ja, det är det väl. Men blir det något av det? Det sägs det ena och det andra, men det blir ju inte alltid av.
Sten Strömbäck har ju sett Stålverk 80 gå om intet. Han har också läst om turerna kring Hybrits demonstrationsanläggning som länge nämnts i samband med Hertsöfältet, men som också kan komma att lokaliseras till Malmfälten. Därav viss skepsis.
Luleå kommun räknar med att det tar 10–15 år innan området är fullt utbyggt. Vilket får Sten Strömbäck att bekymra sig ännu mindre.
– Då är jag 90 år. Inte så säkert att man är med längre, säger han.
Camilla Tiensuu driver Imas hunddagis i Luleå. Vi träffar henne på Gräsörvägen som kommer att ligga mitt i industriområdet. Den här dagen ska hon rasta nio hundar som hon under morgonen hämtat upp hos respektive ägare.
Hon är uppvuxen på Hertsön och bor fortfarande på Hertsö ängar vars yttergräns hamnar cirka 900 meter från industriområdet. Skisserna från kommunen visar att fabriksbyggnader kommer att vara synliga från bostadsområdet. Det handlar om anläggningar som på detaljplans-språk kallas ”kraftigt störande verksamhet”.
– Man har ju hört om det länge, men man orkar inte tänka så mycket på det, man tänker att det kanske inte blir av. Men nu blir det kanske i alla fall, säger hon.
Området är en favoritplats för hundpromenaderna. Här vistades hon mycket redan under uppväxten.
– Jag ser mycket djur här. Räv, älg, rådjur och ugglor. Havsörnar har jag också sett många gånger, berättar hon.
En grön zon blir kvar ned mot Hertsöfjärden och Gräsörsundet som skiljer Hertsön från Svartön med dess stora industrikomplex. Camilla Tiensuu räknar med att söka sig till andra marker framöver.
– Det känns som att man blir instängd här. Snart finns det inte kvar många såna här områden och det blir långt att åka om man ska ta sig ut i naturen. En del natur och livsmiljö försvinner, det är väl det tråkiga med alltihop.
Ser du något positivt med industrierna?
– Det är väl det här med jobb och så. Men du frågar nog fel person, jag vill ha kvar mina rutiner och kunna gå här med hundarna, säger Camilla Tiensuu.
Än ett tag kan hon fortsätta att promenera längs de invanda stigarna där hon ofta träffar vandrare och skidåkare. Hundarna Frank, Charlie och Buster hoppar glada omkring, desto mera obekymrade över stundande förändringar.