Jättebalsamin
Det är de sista dagarna i juni när Sara Byrsten och hennes kollega vid Länsstyrelsen i Norrbotten, Lena Bondestad, kliver runt i det höga gräset i jakt på den invasiva arten jättebalsaminen. Här vid fågeltornet i Gammelstadsviken utanför Luleå har de uppgifter på att den ska finnas.
– Vi letar först för att se var de är och hur stor spridningen är. Sedan vill vi se om de blommar eller gått i knopp. Har de inte har blommar så gör det inget om man röjer och låter dem ligga kvar. Har de blommor så kan man inte lämna dem för då kommer blomman att fröa vilket gör att det blir en ny planta, säger Sara Byrsten, naturvårdshandläggare vid Länsstyrelsen.
Naturbevakaren Joakim Pelli röjer runt eldstaden vid fågeltornet i Gammelstadsviken. "Jag passar på att röja även här runt eldstaden när jag ändå är här och ska röja bort jättebalsaminen", säger han
De har hittat ett dike där de i det höga gräset lokaliserat jättebalsaminen. Diket är mindre än tio meter långt och de kan se att växten finns inom ett begränsat område. De kan också konstatera att den inte har blommor, så de beslutar att naturbevakaren Joakim Pelli kan röja området med sin röjsåg.
– Om några veckor kommer de jättebalsaminer som blivit kvar att växa upp och då är det lättare att se dem, för de växer upp först, säger Sara Byrsten.
Naturbevakaren Joakim Pelli låter röjsågen gå. Bland växtligheten finns jättebalsminen som är den växt han ska sanera bort.
Den största plågan är myggen.
Den här metoden är effektiv särskilt om det även växer brännässlor där jättebalsaminen växer.
– Om det är mycket brännässlor vill folk inte gå där. Röjer vi då så kommer jättbalsaminen att växa upp först och då kan alla se var de är och gå och plocka dem. Det är bra när kommunen haft feriearbetande skolungdomar att plocka dem. Den är lätt att känna igen och har ett litet rotsystem så den är lätt att rycka upp, säger hon.
För att sedan inte sprida växten så placeras de i plastsäckar som förbränns på återvinningen.
Lena Bondestad kontrollerar att det inte finns några jättebalsaminer kvar efter att Joakim Pelli röjt.
På några minuter har Joakim Pelli röjt några meter på var sida av bäckfåran.
– Det här är en invasiv art och den kommer att ta över allt här om vi låter den växa. Det är därför vi tar bort den. På hösten, om den växer nära en strandkant, så kan stranden erodera då jättebalsaminen har så litet rotsystem att inget binder jorden, säger Sara Byrsten.
Flera av de invasiva växterna är EU-listade, vilket gör att det är förbjudet att importera, sälja, byta, odla, transportera, använda och hålla levande exemplar av dessa arter.
– I våra reservat där vi är markägare har vi inte jättemycket fynd av de EU-listade arterna jättebalsamin, jätteloka eller tromsöloka, men vi måste vi ta bort dem, precis som kommunerna måste ta bort dem på sina marker. Kommunerna har ett betydligt större jobb framför sig då de har mer mark. I Norrbotten har vi inte jättemycket av jätteloka och tromsöloka men mycket av jättebalsamin, säger hon.
Lena Bondestad, naturvårdshandläggare och samordnare för arbetet emot främmande arter, i samtal med Joakim Pelli och Sara Byrsten.
En växt som är vanlig och tagit över många vägkanter är blomsterlupinen. Den är inte EU-listad men på förslag till den nationella listan.
– Den har vi på länsstyrelsen fått på remiss från regeringskansliet och vi ska svara på den efter sommaren. Om den kommer på den nationella listan så innebär det att den får ett förbud, men det kommer troligtvis att vara ett hanteringsprogram på den, men det vet vi ännu inte vad det innebär, säger Sara Byrsten, naturvårdshandläggare vid Länsstyrelsen.