I juli lämnade Fatima Rosendal sin hemby en bit utanför staden Dumalag i den filipinska provinsen Capiz och reste hem till Duvhökgränd på Hertsön och jobbet på arbetsförmedlingen i Luleå. Två månader hade hon tillbringat i sitt eget hus med släkt och vänner och skött om sina egna höns och grisar på gården.
Idag finns ingenting kvar.
Med full kraft slog tyfonen Haiyan till mot Filipinerna på fredagen. Och Dumalag låg mitt i tyfonens väg. Redan innan helgen fick Fatima Rosendal kontakt med sina syskon när de sökt skydd i hennes hus, som var byggt i betong. Men inte ens det stod emot stormen.
– Alla hus i byn är borta. Alla deras kläder är blöta. Alla runt omkring dem är döda.
Redan tidigare hade hon förvarnat sina syskon, men förgäves.
– Jag sa till dem att de måste klä på sig och ge sig av. Men de hade ingenstans att ta vägen, det finns inget skydd i byn. De bara stannade hemma och väntade på den.
Först lyfte taket från huset, medan alla i släkten sökte skydd i köket. Därefter fick tyfonen fullt tag om huset och det raserades helt.
– De bara skrek och sprang ut på gatan. Och samtidigt kom en jordbävning och det gick inte att stå utan de bara satt där, säger Fatima Rosendal.
Mirakulöst har hennes syskon och deras barn överlevt. Än så länge. Hon har pratat med alla sina syskon. På lördag fick hon först tag i sin syster och på måndagen sin bror.
– De är mycket blöta och har plockat upp taket till huset för att bygga en koja. De mår inte så bra.
De har fortfarande lite mat att äta på morgonen, men än så länge har ingen hjälp nått fram till byn.
– Alla höns och kycklingar flög bort i tyfonen. Grisarna hamnade under raset. Träden flyger iväg med sina rötter.
Värst är ändå situationen med vattnet.
– Jag har sagt åt dem att koka vatten, men min syster sa att det går inte för vi kan inte elda. Hon försökte ta sig till staden för att köpa gas. Men det är slut. Och bröd, men det är slut. Det finns ingenting alls.
Fatima Rosendal känner sig förtvivlad. Hon har också varit i kontakt med många andra filipiner i Luleå. Flera av dem har inte hört från sina familjer ännu.
– Jag känner mig ledsen. Jag har gråtit mycket nu under söndagen och måndagen. Till och med på jobbet, säger Fatima Rosendal.
– De behöver hjälp, de behöver hjälp. Jag har fem syskon byn, så det är fem hus jag nu ska hjälpa till att bygga upp.