De har massor med fotografier på fadderbarnet Xuan, en fyraårig flicka. Det är bilder från hennes förskola och från hemmet med föräldrarna, mormor och andra släktingar.
- Xuan ingick i en förskolegrupp på 31 barn och två förskollärare. Barnen var välklädda och propra och sjöng för oss. De fick godis som guiden som följde oss hade hjälpt oss att köpa. Sedan fick vårt fadderbarn följa oss till sin familj i vår minibuss med chaufför. Vi blev bjudna på lunch. Maten lagades över en öppen eld och serverades på bastmattan på golvet i det enda rummet i huset. Under det rummet hade djuren sitt tillhåll.
Fick nallar
Bibbi Malmgren berättar att Xuan fick presenter i form av nallar, målarböcker, ritpapper och kritor. Till familjen köpte hon och Åke med guidens hjälp varor som olja, ris, socker, salt, köksredskap och hygienartiklar.
Männen i sällskapet hemma hos Xuan rökte vattenpipa och bjöd Åke att göra det också. Åke som röker vanlig pipa lät i sin tur männen provröka den.
- De blev förtjusta så jag lämnade två paket med piptobak till Xuans pappa. Det var mycket populärt, säger han.
Många fattiga
Bibbi och Åke Malmgren är fadderföräldrar genom organisationen Plan. De betalar 250 kronor per månad men pengarna går inte till Xuan direkt utan till saker som rent vatten, förskolor, grundskolor och ekonomiskt stöd till familjer i samhället där hon bor. Plan har ett nära samarbete med lokalbefolkningen.
- På landsbygden bor det fortfarande många fattiga jordbrukarfamiljer. Vår fadderfamilj hade till exempel inte tillgång till någon toalett. När jag frågade efter en blev jag hänvisad till en plats bredvid svinstian med en stor grymtande sugga. Men vad jag förstår ingår det i Plans verksamhet att ordna det sanitära för familjerna, säger Bibbi Malmgren.
I biståndsprojekt
Makarna Malmgren arbetade båda i det svenska biståndsprojektet Bai Bang i Vietnam i början av 1980-talet. Det handlade om uppbyggnaden av en massa- och pappersfabrik och ett skogsbolag för plantering och avverkning. Bibbi som annars var administratör på Luleå tekniska universitet jobbade som administratör i projektet. Åke som var besiktningsman i byggbranschen hemma i Sverige fick i sin tur likadana arbetsuppgifter i Bai Bang.
- Jag basade över åtta vietnameser, säger Åke Malmgren.
- Jag var medföljande och fick jobb efter tre veckor. Vi bodde på en camp. Vår dotter Eva som då var nio år gick i svensk skola, säger Bibbi Malmgren.
Många vänner
Familjen förälskade sig i det asiatiska landet med de som de tycker så väldigt vänliga och på alla sätt fina människorna. De fick många såväl svenska som vietnamesiska vänner och har genom åren gjort över 20 resor tillbaka. De besöker vänner och åker runt i landet och besöker spännande ställen.
- Vi har lärt oss att hitta och vi kan tala lite vietnamesiska. Vi klarar oss på egen hand, säger Åke.
- Vietnam är vårt andra hemland, säger Bibbi och berättar om hur hon efter arbetet i Bai Bang-projektet tog hand om och bjöd hem studenter från Vietnam som kom till Luleå tekniska universitet.
Fick en kram
En vietnamesisk student som doktorerade vid Luleå tekniska universitet bor och jobbar numera i Saigon. Honom har makarna Malmgren hållit kontakten med. Vid sitt senaste besök i Vietnam var de och hälsade på hans mamma i Nha Trang.
- Vi besökte också Da Lat och det gamla kejsarpalatset som numera är museum.
Det var förstås mötet med fadderbarnet Xuan som var den största upplevelsen för Åke och Bibbi. Det var första gången de fick träffa henne.
- Hon var förstås lite blyg. När vi var hemma hos familjen så satt hon och målade i målarboken som vi gav henne. När vi skulle gå lyfte mormor upp henne och jag fick en kram, säger Bibbi.
Hade brevväxlat
Bibbi och Åke Malmgren hade brevväxlat med Xuan och hennes familj innan de kom på besök. De hade också utbytt bilder med varandra och Xuan kände igen sina fadderföräldrar från fotografierna.
- När vi skulle gå från minibussen till hennes hem så tog hon mig i hand, säger Bibbi.
Umgänget med fadderbarnen omges av ett strikt reglemente uppsatt av Plan. Det är inte tillåtet att krama och pussa barnen på eget bevåg. Bakgrunden till det är sorgliga erfarenheter av sexturism i Vietnam.
Bibbi minns med stor glädje Xuans hand i sin och kramen som initierades av mormor.
Mycket kvar att göra
- Jag hoppas att fler människor vill bli faddrar till barn i Vietnam. Plan är en bra organisation som verkligen gör skillnad i landet. Det har skett en enorm utveckling sedan Bai Bang-projektets dagar, framförallt i städerna. På landsbygden finns det mycket kvar att göra, säger Bibbi Malmgren.
Innan paret blev faddrar till Xuan hade de ett fadderbarn i Nepal.
- Men det upphörde efter fem år. Det är maxtiden på ett ställe, säger Åke.
- 250 kronor per månad är ingenting för oss men betyder mycket för Xuans familj och den övriga befolkningen i Phu Tho, säger Bibbi.
Umgås med barnbarn
Mellan resorna till Vietnam umgås Åke och Bibbi mycket med sin dotter Eva, hennes man Anders och deras två barn Björn, 8 och Sandra, 4 år.
- De bor inne i Luleå men det bästa våra barnbarn vet är att vara här hos oss. Anders har ett jobb som innebär mycket resor och vi hjälper gärna till med barnen.
- Vi har berättat om Xuan och att hon och hennes familj bor i ett hus på pålar som bara har ett enda rum, och att de inte har några möbler utan äter och sover direkt på golvet. Sandra tycker att vi borde ha köpt sängar till familjen, säger Bibbi Malmgren.