Sverige befinner sig långt från de områden där kontinentalplattorna skaver mot varandra med kraftiga jordbävningar som följd. Men även inne plattorna uppstår ett tryck när dessa pressas mot varandra. På de flesta ställen står jordskorpan emot, men i de svaghetszoner som finns kan skalv uppstå – just det som hände i Norrbotten på lördagskvällen. Skalvet som skedde på 15–20 kilometers djup uppmättes till 4,1 på richterskalan.
Varför blev det så kraftigt?
– Det är nog mycket en slump att det blev just där och nu. Spänningarna har ackumulerats i plattrörelsen och så ger det sig någonstans, säger Björn Lund.
Finns det någon fara för att det bildats en vågrörelse som kan göra isarna osäkra?
– Rörelsen i havsbottnen är inte mer än ett par millimeter till en centimeter och sätter nog inte vattnet i särskilt stor rörelse, men det är en avancerad gissning från min sida. Jag har inte funderat så mycket på det, men jag tror inte att det ska vara någon fara för isen.
Småskalv sker ofta i området. Söder om Skellefteå finns en zon som är den mest seismiskt aktiva i Sverige. I Norrbotten och Västerbotten finns flera områden som intresserar seismologerna.
– Det finns ett dussin platser där det var riktigt stora jordbävningar när isen försvann efter istiden för 10 000 år sedan. Då var det jordbävningar på magnitud åtta. Väster om Kiruna finns en sådan förkastning i fjällen som är nästan 16 mil lång.
Hur går ni vidare med analysen av lördagens jordskalv?
– Vi ska titta på vilken rikting förkastningen hade, hur rörelsen var och hur det hänger ihop med de småskalv som varit tidigare. Sedan tittar vi på efterskalvssekvenesn, vi har redan haft två efterskalv med magnitud två, säger Björn Lund.